Ända sedan förra hösten har Grisbilen varit lite nyckfull vad gäller fötterna (däcken), något som jag kan relatera till eftersom jag lider av samma syndrom. Fötter är läskiga djur, fula och beniga och luktar gör de och så är de viktiga att ta hand om. Det finns ingen backup till fötterna på varken Grisbilen eller Charlotte-modellen - gå på händerna kan jag inte och Grisbilen har inga att ens försöka med. Ungefär vad femte vecka har jag behövt pumpa upp hans vänstra bak på grund av något slags pysläcka som ingen kunnat hitta, ända fram till härom nyssens när läckande gick från pys till... ja, något värre.
Så, idag for jag till lilla farbrorn på vägen nere i stan för att få hjälp (jag tycker om att i alla fall försöka ge mina pengar till små farbröder på vägar i stan), men han hade för mycket att göra så jag fick åka till stora firman med mina pengar istället. Och vet ni, jag fick bästa servicen! Och de visste inte ens om att jag fyllde år!
På under en timme hittade de två spikar i däcket och lagade båda hålen medan jag satt och jobbade på Starbucks på andra sidan vägen. För fyra dollar.
Fyra!
När jag sa att jag utan problem hade kunnat betala 10 gånger de där 4 så skakade de bara åt huvudet åt mig och suckade. Jag som alltid trott att ALLT vad gäller bilar är svindyrt. Om det är så här enkelt ska jag ut och köra på spik lite oftare.
