Karriärval

Innan jag flyttade hit var min verklighet sådan att i princip varje individ hade ett jobb. Ett jobb per skalle, det var så Gud tänkte när han satte sig ner i början på sin arbetsvecka och designade Jorden. Självklart har jag levt med arbetslöshet i familjen och jag har hört talas om att hemmafruar, det fanns det i Sverige någon gång på 50-talet, men i övrigt är det ett jobb och en person som gäller.

Så är det inte riktigt här, att ha det så bra ställt att man bara behöver ett jobb för att kunna få sin ekonomi att gå ihop är inte något som givet. I min bekantskapskrets klarar sig de flesta bra på det de tjänar på sina jobb, bra nog för att inte behöva knäcka extra på nätter, kvällar eller helger. Dessutom skulle jag påstå att många av oss jobbar mycket extra ändå, på just kvällar, helger och nätter, att det inte skulle finnas tillräckligt med timmar på dygnet att få plats med några extra jobb på. Trots detta har jag en kollega som under en längre period jobbat extra på Sears under 18 månader och man hör ständigt och jämnt om ensamstående mammor som har tre, fyra tjänster att se till på en samma gång. Jag har hittils inte räknat mig till den här gruppen hårt slitande personer, men nu är det dags att trappa upp lite. Saken är nämligen den, att jag har fått erbjudande om ett andra arbete och en andra karriär så långt från ingenjörande och PACS man kan tänka sig.

Av alla saker man kan göra i hela världen ska jag jag nu föärsöka bli spinninginstruktös!

Ta-dah!

Om ett par veckor ska jag gå på kurs och sedan ska jag tjäna 40 dollar i timmen på att skrika och svettas på folket på mitt lilla gym. Lite tramsigt känns det, för inte katten är jag någon typisk spinningpersonlighet, även om jag tycker det är ganska kul. Om ni tycker jag börjar klä mig för mycket i spandex och börjar bli alldeles för bubblig och blond, får ni härmed stränga order om att göra en intervention och avbryta det hela illa kvickt.