Ikväll var jag arg på det här landet.
Bacheloren skar sig rejält i fingret (men will cook if danger is involved) och när det diskuterades huruvida det var jättedjupt eller bara djupt kom det fram att, nej, att åka till sjukhuset var det ändå inte tal om så kunde vi bara bestämma att det var djupt och inte jättedjupt, tacksåjättemycket? För det var visst någon som inte var riktigt täckt av någon sjukförsäkring just nu. Inte tal om att ruinera sig över ett par stygn här inte.
Nu var det nog inte så farligt ändå, efter lite gnyende och muttrande fick jag titta och fingertoppen satt fortfarande kvar så fint så. Jag fick glatt fara iväg till apoteket och handla lite bandage och kompresser och annat kul och sedan försöka dra mig till minnes vad de sa på de där Första Hjälpen-kurserna man gick på för länge sedan.
Nu sitter han här med ett fantastiskt bandage och fnittrar åt en film medan jag gör läxan och muttrar om vilket helvetesland det här är. Kan den dära sjukvårdsreformen skynda sig lite, tack?
