Nästa allmäna begäran var visst en ljuplodad analys av Roomban och dess tjänsteutbud à la TV-Sverker. Jag har rullat in en av de tre soptunnorna som står här utanför för att få till rätt stämning och Roomban trycker i ett hörn och skakar. Han vill inte åka soptunna.
Så här ser Roomban ut när han skakar:
Efter att endast ha haft min lille slavpojke i en dryg vecka kan jag säga att jag är väldigt nöjd med mitt inköp och väldigt äcklad över hur lortigt jag lever. Mängden damm han dumpar vid mina fötter är skrämmande och vi är ändå inne på runda två av operation Total Golvsanering på Bredgatan. Han har mycket rörliga delar, något som skrämmer mig, ity jag har dåliga erfarenheter av minst två saker med rörliga delar (den ena heter taperobot och den andra heter MO-jukebox) och han rör sig i en grisig miljö så jag väntar med fasa på att han ska bryta ihop snart. För att den lille inte ska göra just det är det en del underhållsarbete som måste till; dammfacket måste tömmas ofta, filtret blåsas rent och ur hjulen och borstarna måste man pilla bort tussar av intrasslat chottehår. Underhållsarbetet tar lite tid men det är inte så farligt och än så länge har det varit ganska tillfredsställande - det är ju lort man tar bort och det kan man kasta! Jag gillar att kasta saker.
Han är ganska tyst, mycket tystare än någon annan dammsugare jag vet vilket gör att man kan köra honom både sent på kvällen och om arla morgnar utan att oroa sig för att störa varken grannar eller ekorrar. Dessutom är han väldigt söt när han tuffar runt i rummet lite lagom kaotiskt och dunsar i saker och ting, ibland står jag och tittar på honom och ler när han brummar och vispar med sin lilla borste. En gång skrämde han mig när han for in och gömde sig under puffen jag har i kontoret, det tog flera sekunder innan jag hittade var han hade fått slut på batteriet. Nå, dammsugning har iallafall blivit roligt och i morse okynnesdammsög jag hallen medan jag duschade och badrummet medan jag åt frukost, gårdagskvällen gick till att ta en runda i sovrummet medan jag diskade.
Eftersom han kör lite planlöst tar det mycket längre tid för honom att dammsuga ett rum än det tar för oss vanliga dödliga men det gör inte så mycket för det är ju inte du eller jag som gör det. Det är liksom det som är det fina med kråksången! Diagrammet nedan beskriver ett typiskt Roomba-rörelsemönster:
En annan nackdel är att han går bäst om man plockar undan så mycket som möjligt innan han ger sig ut vilket gör att en stökig person som jag måste igenom ganska mycket förberedande arbete innan jag släpper ut honom. Eftersom jag är så stökig av mig har det visat sig att just detta inte är en nackdel då det blivit lite mer städat hos mig.
Fördelarna är att han är tålmodig, inte gnäller, spelar små truddelutter och snurrar runt på golvet för mig om jag vill. Ibland dansar vi disco innan vi går och lägger oss. Om man känner sig ensam kan man trycka på "hur funkar en Roomba"-knappen och få lyssna på en trevlig kvinnoröst som berättar vad alla hans knappar gör. Man kan programmera honom att köra enligt schema och när han behöver ladda sig åker han till sin laddare själv (om man inte stänger in honom i ett rum där laddaren inte finns).
Andra upptäckter jag gjort är att han inte går i trappor och är en alldeles för långsam löppartner även om trottoaren blir väldigt ren.
För er som känner till min relation med ost kommer det här slutgiltiga omdömet säga ganska mycket: Jag skulle hellre leva utan ost i ett år än utan en Roomba-slavpojke. Så det så! Snart är det för övrigt final i namngivningstävlingen, bara så ni vet.
