Hört vid middagsbordet:
- Har vi något att vara tacksamma för?
*tystnad*
- Då får vi väl vara nöjda med att vara kåta och glada, då.
.
Idag har Knyttet och jag byggt ihop hennes nya dator. Den är lagom släpbar, toksnabb, alldeles spränggrön och i silkigt material.
Säg hej till Inspivron.
Spring inte 12 km utan trosor, det är inte så bra som det låter.
7 km - inga problem.
9 km - aj.
12 km - oanade följder.
Jag tror visst det kallas skavsår.
Lite som här fast utan backupsångaren. Och bikinibrud eller melodifestivalhöjning eller stora fordon i bakgrunden för den delen. Jaja, jag tror ni forstår.
.
Idag drog jag till med den här fina meningen:
"...jag vet inte om han gillar opera för det frågade jag aldrig. Jag bara gympar till konklusionerna." (en något vågad variant på jump to a conclusion, alltså)
Igår skulle jag beskriva en jag känner som inte är så teknisk av sig varpå det nya ordet "o-tech" dök upp. Det uttalas otäck och jag hävdar å det kraftigaste att man kan säga non-tech varpå ordet o-tech också borde finnas.
Väl?
.
Varför finns det aldrig några klockor på flygplatser? År det någon som vet det? Hur många tidsmissar hade kunnat förhindras genom en korrekt distribution av klockor, säg var 10:e meter, i själva flygplatsbyggnaden?
Tjänar någon pengar på att inte visa tid i terminaler?
Det är det jag verkligen vill veta.
/C - konspiratorissa
.
Jo, alltså. Allt är T-Mobiles fel.
Min mobil klarade inte ställa om tiden till Arkansasianska igår så jag gjorde det manuellt så att väckarklockan skulle funka och det ångrar jag lite nu. För vet ni, när man glömmer ställa tillbaka den sedan kommer man missa sitt flyg ganska rejält när man åker hem.
Jätterejält. Inte ens nära var jag.
Nu sitter jag på ett lite smågrisigt hotell vid flygplatsen (Men gratis internet!) med två bultar på dörren. Man blir lite nojjig av grisiga hotell.
Men, det är billigt i alla fall.
.
Varfår kan jag inte göra Kladdkaka? Varför ska det vara så svårt? Varför blir de bara torra och luftiga?
Lär mig hur man gör!
.
Åter igen är kvinnor förlorare i dagens samhälle och åter igen blir jag upprörd å deras (mina?) vägnar...
Enligt en undersökning av Prince & Assoc. kommer mer än 80 procent av de tillfrågade i underökningen ge färre presenter och skämma bort sina älskarinnor mindre. Kvinnornas älskare går däremot mer oberörda genom krisen. Detta då färre än 20 procent av de tillfrågade kvinnorna kommer att dra ner på utgifterna till sina älskare. Mer än hälften av kvinnorna kommer att skämma bort sina älskare ännu mer på grund av de tuffa tiderna. Kvinnor blir alltså mer givmilda till sina älskare när plånboken blir allt tommare.
... Ska inte gifta mig med den här heller.
Have you ever thought about what protects our hearts?
Just a cage of rib bones and other various parts.
So it's fairly simple to cut right through the mess,
And to stop the muscle that makes us confess.
And we are so fragile,
And our cracking bones make noise,
And we are just,
Breakable, breakable, breakable girls and boys.
.
Okej, en liten uppdatering är på sin plats, dagen idag har varit en actionfylld en.
Efter mitt något generade telefonsamtal med polisen dröjde det ungefär en halvtimme innan en poliskontapel Jack och en kollega knackade på min dörr för att höra vad som var fel. Jag förklarade att min granne nog tullat på piller och alkohol idag, att han skrämt mig ganska rejält och att jag var rädd, arg och orolig för att han inte mådde bra där inne. Polis Jack sa att han skulle se om han kunde prata lite med grannen och se vad som var fel och sedan återkomma. Jag tackade och tassade in till mig igen för en stund innan Jack kom tillbaka med en klurig fråga: grannen vägrade komma ut genom dörren för att prata med polisen och de kunde intet göra om inte jag gjorde en formell anmälan mot honom. Det tackade jag nej till, tog Polisen Jacks kort och tackade dem så mycket för att de dykt upp så här en regnig lördag, på övertid och allt.
Man skulle kunna tro att historien tog slut här, att jag skulle få fortsätta vara generad i fred och städa lite halvhjärtat, men icke. Efter vårt lilla samtal stannade poliserna kvar utanför ytterligare en halvtimme eller så, jag antar för att signalera att de minsann inte gav sig så enkelt, samtidigt som grannens hyresvärd släppte in sig i grannens del av huset, hittade honom i ett miserabelt tillstånd och hämtade polisen. Grannen var inte bara naken utan även svettig, paranoid och i full fart med att klättra på väggarna, typiskt sånt man håller på med när man överdoserat kokain har jag lärt mig nu. Helt plötsligt dök ambulans och brandbil upp och det blev ett himla flängande utanför och jag, jag hade ingen aning om vad som hände där ute.
Nu är grannen ivägkörd till sjukhuset och jag och Jack har pratat lite om att det var bra att jag ringde ändå. Jag fick veta att grannen hade gjort en skylt där det stod "I need help" som han ville visa för mig, inte precis normalt blottarbeteende, och att hans allmäntillstånd varit ganska dåligt med livsfarligt högt blodtryck och skenande hjärta, därav svettandet och nakenheten.
Konstigt hur allt har sin förklaring, på något sätt. Nu återstår bara att luska ut hur man umgås med en granne som man inte bara ringt polisen på utan även fått bortkörd i ambulans och med stor säkerhet dömd för narkotikabrott? Tankar? Idéer?
.
Jag blir så arg på människor ibland, de kan vara så vidriga och få mig att må mig så dåligt.
Kommer ni ihåg min nakne granne? Han försökte nyss få mig att gå in i hans hus under pretensen att han behövde hjälp. Nu.
Jag är snäll och jag vill hjälpa när jag kan men när personen som säger sig behöva hjälp, återigen, envisas med att vara naken, sluddrig och med dräggel ner på hakan vill jag inte vara med och leka. Inte ens om han ber snällt. Den här gången stod jag utanför hans uppställda dörr och sa att om han ville ha hjälp fick han minsann komma ut och berätta vad han ville först. Ut kom han, naken och dan varpå jag argt förklarade att "This is not ok!", gick hem med ilskna blixtrar skjutande ur ögonen och brutal hjärtklappning.
Jag blir rädd när folk gör så här och jag hatar när män skrämmer mig. Jag blir arg på mig själv när jag blir rädd. Jag ringde till polisen och berättade att jag bor granne med en instabil karaktär som gillar att blotta sig bara för säkerhets skull.
.
När man saknar två amerikaner så här på fredagskvällen kan man läsa kul saker på Internet som kompensation.
.
Barn ska flyga ut från boet, det sägs det, men jag börjar undra om man inte kan få behålla de bra och roliga exemplaren och bara skicka ut de dåliga ena istället. Låter inte det som en bra idé?
Ikväll hade vi avskedskalas för Jaime och Erik, två otroligt kära kollegor här på amerikakontoret och det känns redan tomt och avigt fastän de knappt har lämnat staten. De ska flytta till Florida, staten där solen skiner och där pensionärer kör ännu långsammare än normalt. Jag väljer att fokusera på solen, det faktum att jag kommer sakna dem väldigt mycket och att jag kommer få gratis boende för alla solsemestrar jag behöver och lite till, men det hjälper inte så mycket.
Jag minns en gång för länge sedan när Jaime kom till Sectra i Sverige för att genomgå sin rookieutbildning. Hon var ganska nyanställd, kanske 22 år och ganska överväldigande i sin entusiasm för en tråkig svensk som mig. Det här var för kanske fem år sedan och jag höll ett par utbildningspass och var med som lektant på de sociala aktiviteterna med gänget av nyanställda Sectraiter från världens alla hörn och kanter och jösse Jesus, var jag slut när vi var klara med äventyrandet i Kolmården med vår lilla grupp - en mer intensiv person än Jaime får man leta efter! Nu, här, idag måste jag säga att hon är en av mina klara favoriter här på kontoret; alltid hjälpsam, ruskigt smart, rolig som få och så den där smittande entusiasmen som aldrig verkar gå ur hur man än misshandlar henne. Och Erik, han är bara helt underbar.
Jävla ungar, de ska inte flytta hemifrån så här.
.
För ett tag sedan hälsade Kristian att Frida undrar hur jag har det på 1. träningsfronten och 2. datingsidan. Eftersom jag härom dagen funderade på att gifta mig med Linda kan ni säkert själva räkna ut att tvåan inte går så bra, men ettan däremot, den flyter på riktigt fint. Ikväll cyklade jag med en handfull riktiga cykelkillar som efter passet nickade gillande och sa att mina backar var väldigt realistiska.
Bättre betyg än så vet jag inte om jag kan få.
.
Idag hade jag det tråkigt på jobbet, inget var kul och fastän jag hade tillräckligt att göra så var det väldigt svårt att komma igång och få något gjort. Men, jag är ju varken brödlös eller rådlös så jag konkoktionerade snabbt fram en plan för att få jobbet att verka kul igen: genom att ställa jobbet i relation till något toktrist skulle allt bli bättre. Så tänkte jag.
Sedan drog jag fram bokföringsboken jag hade i bilen och började läsa.
Tanken var att jag ganska snabbt skulle inse hur kul allt jobb var i förhållande till bokföringsboken och det gjorde jag väl egentligen, fast ändå inte. Allt blev helt plötsligt trist och sen blev det svart och sedan gick jag till gymmet.
Se, så det kan gå.
.
Chotte: Ska inte gifta mig med den här heller.
Linda: Satan! Jag som bokat dig en wedding gown fitting. Men det är rätt, jag har bara en Charlotte och hon förtjänar bara det/den bästa!
- Uhm... Linda. Vill du gifta dig med mig?
.
Upp halv åtta tog bilen in. / Rätt soligt och vackert. / Kom femtio minuter för sent. / Satt och skrev mail / till klockan arton. / På kvällen SBC med bachelor #mycket. / Upp halv åtta, det regnade. / Tog bilen in. / Kom en hel kvart för sent, chefen var inte där. / Skrev tolv mail till lunchen. / Dagens rätt var ribbs med pommes. / Klockan ett telefonmöte med Rob / och sen mail, och sen mail. / Till kaffet klockan tre bjöd Linda på kaka. / Hon firade något och bjöd mig hem till sig på kvällen. / Upp halv åtta, tog bilen in. / Rätt kallt och regn. / Kom lite gran för sent. / Skrev ut ett dokument. / Till lunchen sushi. / Mailen tog hela dagen. / På kvällen film med bachelor #mer. / Steg upp halv åtta, skrev trettitvå mail. / Kom rätt sent till sängs, steg upp halv åtta. / Skrev tjugosex mail, SBC med bachelor #mest. / Steg upp halv åtta, skrev fyrtifem mail. / Läste till halv tolv, steg upp halv åtta. / Skrev åttitvå mail, läste till halv två. / Skrev åttifem mail.
Det är som om Tage känner mig...
.
Linda, Ulrika och jag for till Stora Staden igår och shoppade lite. Linda kom hem med den här. 
Knyttet sa idag att man ska acceptera saker och ting och på så sätt gå vidare i livet. Jag anser att acceptans är för mesar, bögar och nunnor (det där är bara ett Charlottskt originaluttryck och ska på inget sätt tolkas som en åsikt, jag gillar mesar, bögar och nunnor alldeles förfärligt mycket) och fokuserar på tolerans istället. Att acceptera känns som att ge upp, att tolerera är mer att ge sig på sina egna villkor. Tolerans är en förhoppning om försoning någon gång i framtiden, med sig själv och eventuella inblandade. Tolerans är också att spara en skrevspark, för säkerhets skull, utifall att det skulle dyka upp lägen där den kan behövas. Alltid redo, liksom. Scouter är ett tolerant släkte.
Exempel: Jag har en stor ändalykt, en bakdel som har förföljt mig hela mitt liv. Nu, idag, beundrar jag min rumpa för dess envishet, dess uthållighet och dess förmåga att få min midja att se smal ut. Så har det inte alltid varit, under många år och dagar har jag svurit argt över dess otymplighet, men det har lugnat ner sig genom åren. Visst, jag tycker fortfarande inte om den, jag accepterar den verkligen inte och jag svär varje gång jag inte får på mig ett par byxor i ett provrum, däremot tolererar jag den nu för tiden just för att den har varit med så länge, den är stark och får mig att kunna benböja ohemula tyngder och så får den som sagt min midja att se liten ut.
Så menar jag.
.
Varför var det ingen som sa att det flyttats ihop?
Jag kände mig söt och smart och bra nyss men nu har jag ont i magen och har andningssvårigheter istället. Ett av de sämsta byten jag gjort på länge.
.
Oj.
S¨kålpåerallihopadärheemmanu är detsnart valochskit.
Jagärklar med ekonomikurs nummer 1.
Wee.
Oj,
.
