Idag blev jag upplockad av en personlig tränare när jag var på gymmet. En personlig tränare är inte alls samma sak som en personlig trånare som jag råkade skriva först fast jag hade kunnat tänka mig att skaffa mig en sådan också. En liten en som suktar och beundrar så där lite hanterbart och lagom och som man kan ha i väskan och packa fram när man känner sig lite extra avhyvlad och tilltuffsad. Men, nej, jag har ingen personlig trånare så jag kan lika gärna sluta fundera på det för så besuktad blir jag ändå inte. Besuktad är för övrigt väldigt lätt att skriva fel så att det blir befruktad och då blir föregående mening ganska uppenbar och kanske hamnar under någon censurmyndighets lupp om vi inte aktar oss.
Jaja. Imorgon ska jag iallafall träna under överinseende av någon som har en magisterexamen i biomechanics och något annat. Ska man ha en tränare ska man väl ha en som har ett diplom, tycker jag. Okej, jag kollade inte om diplomet var från ett internetuniversitet men jag är ändå blåögd så det är väl ingen som är överraskad. Jag är skeptisk men det var gratis och gratis är gott och dessutom ska man ju prova allt en gång också. Det jag har sett av andras sessioner med sina tränare är att tränarna är några slags servicepersonal i gympakläder, de ställer in maskiner och hämtar vikter och puffar lite och deras kunder bara gör saker och jag gillar det inte. Jag vill ju vara med och bestämma och kommentera och fixa och föreslå, inte bli servad med allt på silverfat heller. Men, nu har jag bokat en tid så nu ska jag gå dit, begära att han piskar mig lite och se vad han gör då. Spännande...
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan