Om fobier och andra djur

Man kan vara rädd för olika saker. Linda är rädd för ballonger, jag får hjärtslag av att hålla handen.

Det är ju så olika det där.

Jag kommer ihåg senast jag bekvämt höll handen med någon, det var under ett tidigt 2006 om allt står rätt till i hjärnvindlingarna. Det var bra men det gick som över och efter det sket sig allt handhållande rätt så rejält. Jag kan räkna fram över tio, säkert femton olika slags bachelorer sedan dess; östgötska, norrländska, kentuckyanska, småländska, västkustiga... Det är bara att rabbla på. Ingen kunde jag riktigt hålla handen utan att få panikångest. Jag vet inte riktigt vad som hände med mig när någon tog mig i handen, allt kändes falskt och hela kroppen vibrerade ostämt och i oharmoni.

Tänk, att något så vackert och enkelt någonsin skulle kunna kännas så fel.

Med allt det där i huvudet kan ni säkert gissa min förvåning när jag, i förra veckan, fann mig själv promenera, flera meter, med min hand i ett fast grepp i Sommarpojkens. Bara så där.

Jag fick inte ens blodstörtning.