Överkurs

I torsdags skulle jag träffa Trånaren för att plåga mig som jag alltid gör på torsdagar klockan sex men tji fick jag, för så blev det verkligen inte. Trånaren hade slarvat bort mig ur sitt schema och helt plötsligt var jag helt lea- och ledarlös bara så där. Men, förstår ni, det hära gymmet har inte bara den originale Trånaren och Trånare #2 (som för övrigt inte tar några poäng som helst just nu) utan även en tredje Trånare. Vi kan kalla honom Trånare #3. Hänger ni med i nomenklaturen, pojkar och flickor? Trånare #3 förbarmade sig till slut över den energiska Charlottentotten och såg till att hon fick träna lite den här veckan med och vips var alla glada igen.

Trånare #3 är före detta marinsoldat, har en ryggtavla som kan ge en halvstor afrikansk by skugga en hel dag och vader som nästan är sfäriska. Han har ett vackert leende och bruna, snälla ögon och en förmåga att vara tyst och mystisk mest hela tiden. Dessutom har han gett ut en bok med religiösa dikter och kan, enligt alla rykten, ha ihjäl någon med sina bara händer. Förestå er på den om ni kan.

Läxan jag lärde mig i torsdags lider jag väldigt svåra kval över idag. Det här med att sitta, stå, gå och mest röra sig över huvud taget är förknippat med smärta av ganska generell och storslagen sort. Tydligen är det så att bara för att marinsoldaten ler vackert, nynnar lite och är smygreligiös ska man inte slappna av. Framför allt ska man inte be honom om att köra hårt med en, jag vet det nu. Framför allt vet mina ben det och om de inte vore så förbenat stela hade de nog velat ge både min korkade hjärna och min breda käft ett par sparkar för det här är en ny sorts träningsvärk; en bättre och större och mer marknadsmässig träningsvärk. Det jag upplever idag är en äkta amerikansk träningsvärk, en träningsvärk som slår alla andra träningsvärkar med hästlängder. Ojoj!

Och, som den masochist jag råkar vara sitter jag här och smyglängtar efter mer...

Har roligt på arbetstid

Idag hade jag roligt på arbetstid, är det lagligt måntro?

Det blir lätt så när man blir satt på att skriva ett landskulturdokument riktat till besökande ickeamerikaner. Ett dokument innehållande en handfull braigheter, påminnelser och självklarheter för att undvika allt för många framtida kulturella krockar där svenskar säger f-ord, har på sig sandaler hos kund och kör vilse bland oljefat mest hela dagarna.

"Common sense will take you a long way when trying to figure out what you should pack but if your sense is less than common, let us know so we can help you."

Ibland är det väldigt roligt att skriva, när andan och humöret faller på och när språket samarbetar lite med en. När man sedan får lov att skriva officiella dokument som till på köpet får vara underhållande är det nästan som att få komma till en arbetsplats med öppen bar.

"Our offices in the US have no dress code so you need not worry when just hanging around the office: What works in Sweden, Norway and Denmark will work here. We do appreciate if you wear clothes that cover at least 50% of your body and brushing your teeth in the morning is always a plus. On the whole, the NA office is just as much a fan of personal hygiene as the next CO."

Dagens författande har, om inte annat, visat att jag lärt mig en del saker om mitt värdfolk:

People here are polite, more so than in Scandinavia. Things to think about, especially for the men, are:

• Americans apologize a whole lot, you should too. Tune in and adapt.
• American men open doors for women and let them pass through first, you should too.
• Same thing goes for elevators; let the ladies in and out first. Little things go a long way.
• Don’t let the ladies carry the heavy stuff, guys, always offer to lend a hand. Men are also expected to offer up their chairs for a woman.
• Don’t swear in front of a customer and if you do, apologize.
• People here are more religious, be careful when discussing religion.
• Don’t talk politics unless you know the person well.
• Americans are way more prude than Scandinavians and it’s awfully easy to chock them. Be careful, don’t cause any heart attacks, those are terribly inconvenient.

Självklarheter kan man tycka men det var tydligen så att något behövdes skrivas. Vi får se om jättechefen gillar mina iakttagelser.