Done!

Vem behöver ovänner när man har ett Wii Fit?

Det här med bloggandet trillade ner lite i prioriteringslistan i helgen när jag blev med Wii. Efter mycket tjat, lock och pock var det fortfarande ingen av mina små vänner som ville köpa ett så jag bet ihop och skaffade mig ett själv. Själva inhandlandet var förvånansvärt enkelt, tyvärr kommer den lille vite med några smärre följdproblem. Som till exempel det där med att jag inte äger en TV.

Nåväl, det är väl inte första gången i världshistorien som ett spelkonsollinköp har föranlett en helommöblering av en lägenhet? Eller, kanske så... Planerna är i görningen på att kasta ut (eller, upp på vinden iallafall) skrivbordet från kontoret, skaffa ett litet bord och en skön fåtölj och slutligen göra om det ganska själlösa rummet till något mysigt. Och så ska jag skaffa mig någon slags bildvisningsmojäng också.

Med ett Wii kan man göra mycket saker, en del saker får en att skratta hysteriskt och en del andra inte så mycket, som det där med invägningen man ska göra i träningsprogrammet Wii Fit. Efter en sådan vill man mest se om prylen kan flyga...