måndag, september 22, 2008

G'natt parken

De senaste tre kvällarna har jag envisats med att ge mig ut och springa i kvällningen, lagom till mörkret slår till och parkvakten stänger parken borta runt hörnet från mig. Varje gång jag ser honom ronda parken mellan sju och åtta funderar jag på vad det innebär att natta parken, egentligen... Om man är lite påhittig och uttråkad (som man gärna är 5 km in i en runda en lördagkväll) kan man lätt tänka sig att en ambitiös parkvakt ska borsta tänderna på rådjuren, sjasa alla 400,000 ekorrarna i säng och sjunga för dem och sedan fläta kalkonerna för natten. Toviga kalkoner har jag adrig sett så det är ingen omöjlighet.

Nå, jag och parkvakten börjar bli bundis, kan man säga. Han nickar fundersamt åt mitt håll när jag lubbar förbi och jag flåsar så vänligt jag bara kan och vinkar till svar. Vilken vecka som helst kanske jag kan fråga hur det står till med tandhygienen hos rådjuren.

Som en direkt effekt av att jag kutar runt i en stängd park i halvmörker har jag börjat jobba mer på fart än distans, det är nämligen inte klokt hur mörker och natur påverkar min vilja att springa fort, fort, fort för att komma ut i de mer bebyggda områdena igen. Det är bra på sitt sätt även om jag vågar tro att mina kära föräldrar kanske tycker att jag kan öva tempolöpning i dagsljus ibland folk istället för en nattad park.

När jag var tonåring brukade jag få redogöra för mina hela springrundor innan jag gav mig ut (bort under viadukten - fortsätta rakt fram - runda runt vänster - tillbaka till Bellevue - Kempes - hem var en klassiker som tog sådär 25 minuter) och jag har nu kommit fram till att det är lika bra att göra samma sak här. Med hjälp av min lilla svarta Garmin kommer här en karta över var jag vanligtvis springer sent på kvällen, bara så att ni vet om ni skulle få för er att leta.

Med tillhörande grafer över min puls, min fart och elevationen. Fint va? Det är så fiffigt det här med den lille svarte att man kan lägga över mina gula streck, som egentligen inte säger er så mycket, på en karta från Google Earth och vips, ser det ut så här:


Svarta streck! Ta-dah! Nu är det bara att hoppas att inga våldsverkare läser det här inlägget och lägger sig i lurpass för mig, det vore lite kontraproduktivt.

 

#Made by Lena