Män

Ibland är de bra att ha, de dära.

Medan Linda och jag for till mallen för att handla livsnödvändigheter som hudcrème och en blå skjorta demonterade den nyankomne Leif och samme gamle vanliga Pontus Amirs vänstra framhjul och hittade vad det var som gnisslade så bedrövligt. Det var inte en ekorre som jag så påhittigt föreslog utan en bit skyddsplåt som liksom hade lagt sig till rätta mot bromsskivan lite bekvämt. Inget jag kommer dö av och med lite pillande och böjande kan man till och med få den lilla blå att bli ganska tyst. I vilket fall som helst ska han få åka in på service alldeles snart ity jag inte vill att han ska gnissla överhuvudtaget alls.

Kravstor, jag?

Kanske det, kanske.

Allt blev nämligen lite obehagligare när Linda blev stående med en ickestartande bil i fredags och min käre CEO, John, gav mig en liten och kärlekfull uppläxning om hur otroligt viktigt att hålla efter sin bil, "Especially for the ladies!" underströk han ett antal gånger innan han önskade mig god fredag och begav sig.

Domesticerad

Den lille fransosen blev riktigt imponerad av min picknick-övning och vädret, det samarbetade å det grövsta hela dagen. Det var nästan lite skrämmande när till och med vinet, en Barbaresco från 2003 för de som är väldigt nyfikna av sig, gick hem.

Fantastiskt!