I nedan

Jag är helt fantabulöst trött ikväll.

Huvudet surrar, kroppen är matt, rumpan öm av allt sittande och ögonlocken gör bara halva jobbet, så där som jag gör armhävningar: de fixar bara själva nervägen. Jag kom hem från San Francisco strax efter nio i morse efter att ha, som ni kanske läst nedan, missat mitt plan och spenderat 7 extra timmar på SFO. Det var inte hälften så kul som det låter. Väl hemma var en dusch, en tandborste och en timme i sängen det jag behövde mest för att orka med ett par timmar på kontoret. Det var precis så att jag släpade mig igenom det som blev, Charlotte var inte produktiviteten inkarnerad idag. När jag höll på att fastna på jobbet efter klockan sex i ett tillstånd av extrem kantsuddighet, så där som man blir när man inte orkar ett dyft mer, följde Ponteliten mig ner till bilen för hemskickning. Orden "Ring om du får tråkigt!" ekade i parkeringshuset när vi skiljdes åt.

Tokroligt kan jag väl inte påstå att jag har, men jag har fått en dusch på kroppen, ett par luddiga tofflor på fötterna och bästa ensammaten, ugnsbakade rotsaker med getost, i magen så jag är ganska nöjd ändå. Snart ska jag sova, sova, sova ända till grannhunden börjar skälla imorgonbitti och imorgon ska vi in till Manhattan och titta på granen vid Rockerfeller Center, äta lyxig mat och knalla runt.

Förra inlägget var från igår men jag var för snål för internettet på fygplatsen, därav backloggen.

Chotte och jakten på tiden

Eller: Tidens tänder biter tillbaka.
Eller: Mat bör man dissa, så att man inga flygplan missa.
Eller: Håll käften, Pontus.
Eller: Flygplatser vi minns.

Kärt barn har som alla känner till många namn och trots att jag just nu varken är så värst kärleksfull eller barnslig (jag har dock många namn) har den här lilla blänkaren det. Här sitter vi, på flygplatsen i San Francisco, och känner oss ganska korkade ity Niklas och jag har missat vårt flyg hem. Dumt.

Glada i hågen kom vi hit klockan 12 idag för att hoppa på vårt plan klockan 13:20. Vi brottade oss genom den ovanligt nitiska säkerhetskontrollen och hittade vår gate och fick då veta att vårt plan var försenat till 16:10. Suckande vidtog och vi började ringa hem för att meddela att vi skulle bli sena. Eller, Niklas ringde hem och jag skickade pussar till Hugo.

Sedan började jamsandet.

Helt plötsligt skulle flyget gå 16:10.

En stund senare skulle det gå 15:30.

Ytterligare något senare var det 15:00.

Strax efter det stod det 14:45.

Sedan sa de 15:20.

Ungefär då, när klockan var 14:20, bestämde vi oss för att äta lite innan planet skulle gå eftersom vi inte skulle få någon mat på alla de sex timmarna som flighten skulle ta så vi smet in i restaurangen alldeles bredvid vår gate för att ta en sallad.

När vi kom ut igen hade vårt plan gått.

Bara så där.

Jaha.

Så nu är vi ombokade till ett plan som går klockan 22 ikväll istället och framme är vi först klockan sju imorgon bitti. Kul, verkligen. Nu är de bara tre timmar kvar och jag hiskelig träsmak. Vi har tittat på mastodontfilm på Niklas dator, jag har läst matlagningstidning, städat min desktop och pratat strunt med Pontus (som tyckte att jag skulle tagit ett tidigare plan hem varpå jag var tvungen att lova honom lite välmenande stryk när jag väl var hemma igen), funderat på att ta en joggingrunda och tänkt lite på livet.

Uppriktigt sagt hade jag mycket hellre suttit på ett flygplan.