Inte jag

Jag var och fixade naglarna igår efter jobbet, det är ganska trevligt och relativt billig vardagslyx där man blir filad och klippt, masserad och målad av en liten koreanska (eller korean). Jag brukar alltid ta någon knallig färg som vildsint rosa eller gatuflicksrött ity jag gillar när det lyser lite om mig.

Igår följde jag inte mitt vanliga mönster utan provade något nytt. Det känns konstigt.

Så här ser jag ut om häderna idag:

Det är på intet sätt fult, det är bara inte alls jag. Tänk vad mycket identitet det sitter i naglarna!

Backup? Jamenvisst!

Jag kommer ihåg en natt jag tillbringade med en av mina bästa Niklasar, ni kan läsa om den här, då jag för nuttifjuttonde gången blev åmind om det viktiga om att ta en backup på allt man gör, plus att man ska komma ihåg var man lägger sin backup. Det var jobbigt ett tag där när det närmade sig gryningen.

Jättebra tumregel, faktiskt: Ta backup. Kom ihåg den.

Jag vet att det låter enkelt men ack, så fel man kan ha. Ikväll slarvade jag bort min backuppade bloggmall och vips var jag liksom tvungen att ta tag i det där som jag funderat på så länge, nämligen att jag skulle byta ut de gröna prickarna mot något nytt. Något rött, eller kanske grönt. Eller skärt.

Det blev blått.

Jag hade andra tankar helt och hållet, det fanns pinuppor i planen och rosa saker, men de behöver jag hjälp med att fixa så de får dröja lite. Vilken dag som helst ska jag bli proffsig och unik, jag lovar, men fram tills dess blir vi visst blåa och med en pil överst. Jag vet inte riktigt vad det säger om mig men det känns inte helt fel ändå. Det kunde varit värre. Dessutom verkar vi ha riktning och det är inte fy skam.

Eller?

Kräks ni över mig?