Svår matematik

Vissa saker är svåra och det är okej, svårt är svårt men oftast är det görbart. Man får spotta sig i händerna, spänna alla muskler man har och skrynkla ihop hjärnan lite, ofta får man be någon om hjälp. Pontus till exempel, han är bra att hjälpa.

Pontus, ja.

Han är bra på mycket men på att fotograferas är han fullkomligt urusel. det är därför han har en så snygg sambo-sak, Linda. Linda, hon blir i princip alltid bra på bild, hon kan det där med att tindra. Hon är bra på att hjälpa också, så rent teoretiskt sett är hon ungefär dubbelt så bra som Pontus. På ett ungefär, jag är inte så noga med värdesiffrorna.

Men, just nu, idag, har jag hittat en bild på Pontus där han inte grimaserar eller blundar och det ska vi fira lite. Grattis Ponteliten! Hoppas det händer igen innan 2000-talet tar slut eller så, jag håller på dig!




.

En gaffel. I ögat.

På en fredag som den här var jag på kontoret till strax efter lunch innan jag gav upp och sa att nej, min kropp vill inte ha riktiga kläder på sig idag, den vill ha mysbyxor och en t-shirt och ostmackor. Så, jag tog lite pappersarbete (datorn, med andra ord) under armen och for hem, satte på mig sagda myskläder, planterade mig i soffan och pillade på datorn.

Nu, när jag står i köket med en halvren gaffel i handen och funderar på huruvida jag ska sticka ut mitt högra eller vänstra öga först ångrar jag mig bittert. Hur skulle jag kunna veta att min entusiastiske granne brukar stå naken på sin yttertrapp klockan strax innan tre på fredagseftermiddagarna, egentligen? Det är kanske normalt här i UvSA? Det enda jag vet just nu är att mina ögon blöder och att bilden av en hårig, tjock, naken man för en lång tid framöver, kommer vara inbränd på min näthinna.
.