Och så var det där med lojaliteten

Jag reser till nya platser, lär känna nya människor och låter tiden gå men inte katten läker det några sår. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är torrt och dött här.

Över två år har gått men det gör fortfarande ont och jag har fortfarande skrämt hjärtat så långt bort att sinnet är lite stumt och frånvarande. Jag var ute och sprang med en sprillans ny kollega idag, en Jeremy, han är himlans trevlig och kul och från Arkansas precis som alla de andra jag jobbar med. För ett par månader sedan var han ute och reste ett par dagar med Mimmi och hon drog hela sin och Jakobs kärlekshistoria för honom. Jag nickade, log, och sa att jo, hennes situation var väldigt förvirrande där ett tag men att det var ju bra att det löste sig till slut.

Men jag då? Vem drar jag min historia för?