Igår gifte vi bort Jesper med hanses Anna och allt gick precis så bra som det skulle och man fick chansen att bli så där smältglad i hjärtat som man ska vara på vigslar. Det är något magiskt med vackra brudpar i små, svenska kyrkor mitt i ett grönskande sensommarlandskap, man kan inte låta bli att må bra och le från öra till öra.
Trots att jag lyckade slicka på lite för många dagisbarn i veckan och därmed drog på mig en småbedrövlig förkylning lagom till min premiärbröllopssjungning någonsin gick det ganska bra. Det tuppade sig bara en gång och med tanke på hur jag mådde tror jag att jag får vara nöjd. Det roliga var att jag knappt ens orkade vara nervös förutom helt plötsligt mitt i låten när jag insåg att ALLA LYSSNADE PÅ MIG - HERREGUD!, men det gick över efter ett tag. Alla var så charmade av låten att nerverna kanske inte hördes, tror jag.
