Jag har funderat i lite på en sak ikväll, det är lätt hänt när man är på egen hand och är ganska sömnig. Jag kom hem ovanligt tidigt från Roliga Kören så jag hann precis in om Stop'n Shop innan de stängde (visst är det makalöst bra med mataffärer sosm har öppet till tio?) vilket var tur för då fick jag handla, inte för att jag visste vad jag behövde, det var mest att jag behövde något. Det jag behövde var tydligen nötter till adventsljusstaken, yoggi, jordgubbar och ost. Alltid denna ost.
Iallafall, när jag rantade runt i den jättestora affären slog det mig åter igen hur hysteriskt allting är här, ingenting får bara vara det det är inuti, allting är lite mer spciellt och ingenting heter vad det egentligen är. Som smör. Eller vaniljglass. Eller chokladkaka. Nej, smör heter gärna "I can't believe it's not butter" vilket är helt vansinnigt kul namn. Vad är det egentligen man försöker säga med ett sånt namn på ett matfett och vad är det egentligen i burken? Nästa fråga blir automatiskt huruvida men verkligen vill veta svaret på de två första frågorna. Undrar om vi kan börja sälja stand-alone Mammoarbetsstationer med sloganen "I can't believe it's not a PACS" kanske?
Glassen sedan, bara vaniljglass kan man antagligen hitta, jag överdrev lite, till och med amerikaner äter nog vaniljglass av sorterna "natural" eller "french" allt som oftast. Men, äkta, blåblodiga, patriotiska amerikaner tror jag äter äkta och mer vansinnig amerikansk glass som minst är "slow churned", vad nu det är, och 98% fat free och har en kul ickedeskriptiv beskrivning i namnet. Vad sägs till exempel om glassorterna Chunky Monkey® Ice Cream och Phish Food® Ice Cream från Ben&Jerry's eller Tin Roof Sundae från Breyer's. Visst låter det helt knasigt? Och kul? Och hysteriskt? Vad i helsefyr har man i fiskmatsglassen? Frågar man Google får man snabbt veta att det helt enkelt är "Chocolate Ice Cream with Gooey Marshmallow, a Caramel Swirl & Fudge Fish" i den kartongen. Inte så illa som det låter, faktiskt. När jag trillade runt på Ben&Jerry's hemsida upptäckte jag att Dave Matthews Band har en egen glass också, om man köper den glassen sponsrar man automatiskt den här kampanjen vilken även den har ett otroligt underhållande namn. Jag vill inte häckla den amerikanska glassen alltför mycket för den är ändå helt sagolikt god och svår att inte äta för mycket av, de kan göra glass även om de har lite överambitiösa marknadsavdelningar.
Nu tar mitt batteri slut snart och jag ska krypa ner i sängen igen, där planerar jag drömma marknadsavdelningsfria drömmar om Blåvitt-produkter och vakna oförskämt pigg och nyter.
Imorgon kan vi prata om hur mitt besök på DMV gick, det kommer ni nog gilla.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan