Men!

Ikväll gick jag på date med en halvbritt och jag hade så stora förväntningar...Ni vet, på båd psykisk och fysisk gänglighet, svidande torr humor och intrikata tankemönster. Förväntningarna förverkligades inte utan istället träffade jag en ganska självabsorberad och egenkär person som blev lite småplakat av sina två glas vin. Dessutom hade han fått för sig att jag var från Schweiz vilket är ett klassiskt amerikanskt misstag och han tyckte att min frisyr var mammig.

Sammanfattningsvis kan man säga att han får plus för att han var en billig date och för att han kunde dra till med bedårande brittisk slang när som helst. Minus blev det för... typ, resten.

Tack och hej från vad som mer och mer verkar vara världens mest kinkiga och svårtillfredsställda kvinna.

Trotsålder

Jag vet inte vad som har hänt med min nya, fina lilla jobbmjukvara. Den har gått från att ha varit ett snällt, glatt, jollrande litet knytt som det varit en fröjd att jobba med till att hamna i någon slags trotsålder eller kanske den där arga tonårsmonsteråldern en del går igenom. Så här var den inte för ett par månader sedan.

Hallå där invecklarna, vad har ni gjort med honom, den fina lille blå?

Jag hoppas att det går över snart, annars kommer Mamma bli trött.