Goda östliga vindar

Lite beroende på vem man frågar, kan jag vara allt från tidsoptimist till tidsslarva och i enstaka fall något av punktligheten personifierad. Sällan kommer jag galet sent utan att ha förvarnat om det först men ett par minuter eller en bråkdel av en akademisk kvart har det väl här och där hänt att jag varit fel. Sällan talar vi dock om timmar, eller för den delen dagar, när det gäller mig och tidsförvrängningar som fastnat fel runt en vimsig fram- eller bakfot. Förutom kanske den där gången jag råkade skickade födelsedagskort till första riktiga pojkvännen en hel månad för tidigt, han fyllde i mars och jag kastade iväg ett kort redan i februari. Som förmildrande omständigheter kan jag väl säga att datumet var rätt (Den tredje, eller kanske den fjärde... Hmm, det börjar bli länge sedan nu.) och att gossen i fråga faktiskt hunnit bli en före detta pojkvän när födelsedagen väl inföll och att jag ändå var en månad tidig vilket alltid är bättre än en månad sent.

Vi kan väl låta frågan om min påstådda punktlighet fortsätta vara obesvarad i vilket fall och bara konstatera att det jag eventuellt skulle sakna, har mina möbler gott om. Idag ringde de nämligen från min flyttfirma och berättade att min mycket efterlängtade kontainer äntligen torrskodd anlänt till amerikansk mark och antagligen, om tullgubbarna är snälla, skulle kunna levereras till min dörr i början av nästa vecka. Om jag nu har en dörr att bistå med vill säga. Vindarna måste legat på bra från öster för båten med mina saker på var tydligen tre dagar för tidig berättade de, jag tackar vädergudarna med en lätt knix och ett stort leende, för nu saknar jag mina saker så in i bomben. Igår dumpade jag ett par checkar hos min mäklare och jag hoppas att hon snart ska komma förbi med ett kontrakt som jag kan skriva på. Jag har en känsla av att jag kommer börja känna mig mer permanent så snart jag får en egen liten lya att krypa in i, om den känslan sedan skulle vara av den mer bra eller dåliga sorten återstår att se. Vad som inte kommer vara förhandlingsbart är att Niklas ska förbereda sig på lite lådbärning om kvällarna i nästa vecka, jag lovar ha öl i kylen att kompensera med.

Så här ser förresten skogen som är stängd ut. Inte fullt så smockfull som man skulle kunna tro, eller hur?