Observationer del 2

I USA har de faktiskt trottoarer lite varstans, mina föraningar om att detta skulle vara landet där gatorna var gjorda av guld men helt i avsaknad av trottoarer var överdrivna. Okej, vi kan varken prata om någon kvalitet eller kvantitet i frågan eftersom trottoarerna är smått dispersa i sitt uppförande; de dyker upp lite här och var där man minst anar det, de tar slut mitt i och börjar gärna helt omotiverat och lite i lönndom en bit in på en väg bakom ett träd. Har man tur kan man få sig en riktigt lång bit sammanhängande trottoar att gå eller springa på, typ 50 meter. Om man har otur kan man få jaga trottoarsnuttar som en annan toka och tillbringa mer tid på att korsa vägen än att röra sig framåt. En löprunda som man på kartan har mätt upp till fem nätta kilometer blir med alla väghopp säkert en sex, sju på riktigt och just när man är mitt i självaste löpandet kan jag för mitt liv inte få mina ben att fatta att det är kartans verklighet som gäller.

Men, man ska vara glad för det lilla, så jag skuttar glatt på alla små, vilsna trottoarbitar jag kan hitta, hej-hejar på mina medlöpare och promenadkollegor och vinkar åt små farbröder med krattor. Det fullkomligt dräller av folk på trottoarerna, om man byggde fler skulle vi nog kunna få ut hela härskans Milford varje lördagmorgon, gud vad vi skulle hejja och nicka mot varandra. Det kanske är lika bra att vi håller igen lite med dem, jag skulle antagligen få nackspärr på kuppen.