Tyvärr, men skogen är stängd

Här i USA måste man reservera skogen om man vill vara säker på att få vara i den.

Det kan vara bra för er att veta.

När P fyllde trettio för ett tag sedan fick han i present av Ulrika och Arild att åka till en nationalpark och titta på löv en dag, en all-inclusive utflykt med mat, bilfarande och skogspromenad. Tyvärr hade festfixarna inte b o k a t skogen också. Eller, mer exakt, bokat en parkeringsplats intill skogen, så, väl framme fick vi veta att parkeringen var full och skogen därmed onåbar för oss obokade sällen och att det bara var att snällt vända och komma åter en helt annan dag. Skippa löv och allting.

Ni förstår, det här med löv och höst är speciellt i regionen vi befinner oss i. Folk far från när och fjärran för att se på ett fenomen som kallas för "the turning of the leaves", alltså när foliaget slutar vara enbart grönt och börjar ta andra färger, allt från gult och brunt till rött, rosa och brandgult. Jag har fått lära mig en ny term sedan jag kom hit (okej, jag har fått lära mig massor med nya termer) - "leaf peeping" - det är när man ger sig ut för att beundra löven, träden och färgprakten. Detta är då en folkrörelse helt i klass med julskyltningarna eller nationannandagsfirandet där hemma, för att ge er lite perspektiv. Det finns folk som följer lövfällningen med bil genom hela New England, gärna i sitt motorhome, under de veckor som den varar.Fanatiskt? Ja, sanna mina ord.

Detta spektakel riskerade vi alltså att missa på grund av ett smärre parkeringsmissöde, ytterst nesligt och ganska irriterande för alla inblandade. Vi hade ändå kört i över två timmar för att komma till den dära nationalparken, ska tilläggas. Men, beväpnade med en GPS och lite tdigare erfarneheter hittade vi en hemlig parkering och bröt oss in i nationalparken utan att lösa den endaste lilla avgift. Därpå följde ett evinnerligt promenerande i båd skönstaste sol och isande tokvind, men rasande vackert var det. Det var stora mängder skog att beskåda och det var tokigt skrattretande för oss svenskar att konstatera att all denna prakt i teorin varit "stängd" för oss bara för att parkeringen var full. Knasigt! Efter nästan fyra timmars knatande, ett par bortblåsta solglasögon och ytterligare två timmars bilresa kom vi sedan hem igen. Trötta som få men nöjda, nerkylda och glada också.

Amerikanska skogar är välorganiserade men vackra, raka men spektakulära och vad jag kan se fullkomligt myrfria. Jag såg inte en endaste liten myra på hela promenaden, lite konstigt, inte sant? Vi såg å andra sidan en hel del andra saker, vad sägs om ungefär 300 miljoner löv i varierande färger, tre pälsiga larver, ett par stora fåglar, två flygplan, massor med japaner och inga parkvakter. Inte illa för ett par vilsna svenskar i USA.