I intimrakhyvelgrevens hus

Idag kan jag rapportera från min första mulltoa här i USA. Eftersom vi redan har pratat en del om toaletter här tänkte jag att jag kunde fortsätta lite med samma tema och, vem vet, kanske bli världskändis på Internet som Toalettbloggerskan (TM). Här kommer min rapport: Mulltoa i USA är som mulltoa i Sverige.

Så.

Lite mer intressant är rapporten från det som var r u n t o m k r i n g den dära mulltoan, nämligen ett autentiskt och alldeles äkta, riktigt, gammalt fast nybyggt medeltidsslott på amerikanskt vis.

Wow! Det är precis så kitchigt och förfärligt som det låter, jag lovar.

Innan man beträdde marken som Gillette Castle (eller som Linda så fint sa: Intimrakhyvelgrevens hus) stod på, fick man borsta av sig all smak man hade med sig, samla ihop den i en låda och lämna in den i biljettkassan för förvaring. Ingen vet än idag vad som skulle hända om man närmade sig denna hub av smaklöshet, denna enorma abominabilitet, denna svulstens ursprung, beväpnad med smak... Forskarna tror att smällen skulle vara öronedövande och att allt liv inom 5 mil skulle utplånas. Och det hade väl ändå varit synd?

Nåväl, slottet står kvar och jag har fått tillbaka min smak, alla överlevde och jag har fått skratta åt hur roliga utlänningarna är. Slottet var precis som ett plastigt legoslott fast i lite större fasong, det låg vid vattnet och hade byggts av en excentrisk skådespelare vid namn William Gillette som är mest känd som mannen som gestaltade Sherlock Holmes i en radda filmer. Han bodde tydligen i slottet i massor med år och fyllde det med underligheter och småmysterier av olika slag och som om inte det var nog, fyllde andra på det med julpryttlar och dekorationer för att göra det hela till en totalupplevelse för oss oskyldiga besökare. En riktigt intressant happening, Linda tog lite bilder jag ska se om jag kan rota fram några till er inom kort.

Då vi inte hade fått nog av svulst ändå tog vi och stannade till vid That house in Milford på vägen hem för att få vårt lystmäte i ljus, både blinkande och fast. Det var tokfint!

På utflykten hittade vi även en riktigt söt stad vid namn Chester där de hade en rysligt trevlig restaurang, en som jag definitivt ska tillbaka till. Är det någon som vill åka med? Jag bjuder.