Änteligen helg

Jag undrar vad mina grannar tror om mig, jag är ju nästan aldrig hemma. Om jag trots allt kommer hem i tid på kvällarna är det bara för att vända i farstun och fara igen, nästan på momangen. Idag jobbade jag lite längre än vad jag trodde jag skulle få göra, inte för att det i realiteten gjorde någon skillnad eftersom jag inte kunde lägga in någon order ändå och åkte till gymmet en stund bara för att kvickt ta mig hem, duscha, packa in paket och ila vidare till Niklas och Therese för middag och lite paketöverlämning. "Klart Hugo ska få sig en bilbana" hade Pontus utbrustit tidigare i veckan och inhandlat just en sådan till den tre veckor gamle guldklimpen. Det paketet var jag och överlämnade tillsammans med en svensk julmusikkompilering och en "Ganska viktigt"-bok, typiska bra-att-ha-saker som jag tror gick hem ändå.

Ja, givetvis öppnade vi paketen... Vad trodde ni?

Hugo halvsov medans tant Charlotte och Niklas byggde bana och patchade batterier för att slutligen få igång spektaklet vilket faktiskt var ganska underhållande. Vi vill givetvis ha längre bana, snabbare bilar, häftigare krockar och dosigare kurvor men vi var glada över det lilla just ikväll. Men, i nästa vecka, då jäklar.

Hemma hos Svenzéns fick jag lyxmat i form av potatisgratäng (gott!) och oidentifierbart kött (det var en mu, så långt var alla överens) och jag insåg återigen hur mycket jag saknar det frekventa dinerandet vi höll på med i Linköping tidigare. Det där med mycket folk i en lägenhet som hade rum för det.

Annars har den här veckan innehållit stortvätt, kompisadjön, en slags date, firmafest och paketleverans. Jag har fått tre (3!) paket så här långt. Ett från Silvertejpsmattias, ett från Ingar och ett från American Express. American Express har jag redan öppnat och nu har jag äntligen fått mitt firmakreditkort. Hallelujah! De andra två ligger och ser fina ut under granen och jag blir väldigt glad av att titta på dem. Tack, fina ni. Ett julkort från familjen CKarlsson har även det behagat dyka upp, tusen tack för det med.

Firmafesten var sansad och trevlig på ett lite tamt sätt. Det mest upphetsande var när jag faktiskt pratade politik med ett gäng lokalinvånare utan att bli lynchad. Vi slutade i och för sig i tid och började diskutera huruvida växthuseffekten är myt eller verklighet, ett fullkomligt giltigt samtalsämne i de här skogarna. De är inte kloka, de där amerikanarna.

Imorgon bär det av till Österholmarna för målningsinsats, pusselbygge och barnklappning, jag tror det kan bli trevligt det med.