söndag, januari 07, 2007

Grattis Strykfritt

... som fyller 100 idag!

Hurra för den och hurra för oss!

I couldn't have done it without you.

Ja, vad ska man säga. Jag har alltså lyckats skriva hundra inlägg så här långt; en hel del av dem värdelösa, några marginellt underhållande, ett par parior och en handfull jag är stolt över. Jag känner stort ansvar för Strykfritt och gentemot mina trogna läsare (Hej Mamma!) och jag vågar knappt lägga ner pennan eftersom jag vet att det antagligen kommer oroa en del av er (Hej Mamma!) så jag fortsätter att med mitt regelbundna, nattliga fabulerande i hopp om att fortsätta hålla kontakten med er där hemma. Dessutom är det så rysligt roligt att se era kommentarer och små hejjarop från alla håll och kanter, de är välkomna allihopa. Och Kristian, man får kommentera hur man vill, hur långt man vill och om vad man vill. Vad ni än skriver så läser jag det med ett leende på läpparna, en varm tanke i magen och en trygg vetskap om att ni faktiskt finns, fastän jag inte är där för att titta till er regelbundet.

Ibland är det svårt att komma på vad jag ska skriva om, vad som kan intressera och underhålla, vad som kan vara värt att lägga tid och kraft på och framför allt att sålla fram det jag tror mig vilja komma ihåg sedan, när jag uppnår någon slags gammeldom så småningom. Vardagen är grå och tråkig och repetitiv här med och ibland är det ruskigt svårt att hitta något guldkantat eller ens argt att sätta på pränt. Men, när det väl händer, när verkligheten är värd att skriva om eller när den är så irriterande att man måste skriva av sig lite, då är det här stället ett av de bästa jag vet. När man behöver sympatier eller när man känner sig ensam, när man behöver dela med sig av galenskaper eller skvallra, när man behöver påminna sig eller bara glömma. Då är det hit jag går.

Glad Söndag, allihopa.
Kram, Chottlips

5 kommentarer:

Kristian sa...

Jättegrattis!!!

Tycker din blogg skött sig alldeles utmärkt dessa första hundra inlägg, men utan dig vore nog dess liv ganska tomt. Det vore mitt också. Konstigt att personer ska behöva "försvinna" innan man inser hur viktiga de egentligen är. Nu är du ju inte helt väck (inte på nåt sätt) men det går ju inte längre att bara knata över och äta grönsaker och titta på gulliga "Gilmore girls" eller så. Att få kännas sig välkommen utan krusiduller, att bara få vara som man är, bara få känna sig trygg. Saknar det. Finns det nån ledig lya i området där du bor? :-)
Och nej, jag är ingen stalker, men du är en av dem jag aldrig tänker släppa taget om...

Att få sitta här och läsa vad du pysslar med, vad som gör dig glad, ledsen och förbannad är en ynnest jag är dig oerhört tacksam för. Ibland är det sorgligt, men oftast lyser du upp min tillvaro med dina fyndiga ord och formuleringar om vad än du reflekterar över och skriver om. Du håller mina drömmar vid liv. Lovar att komma över och gräva ner tårna i sanden en dag. Och kramas.

Keep up the wonderful blogging!
K - Nu med officiellt godkännande att klottra här! *glad*

Anonym sa...

Du är snygg fastän du är hundra.
Och vad skulle jag göra utan strykfritt denna stund, här där jag sitter på BMC och svär för att skrivaren inte vill skriva ut min portfolio jag egentligen skulle lämnat in i oktober men har extremsistadatum just nu? Ja, då skulle jag bara suttit här o gråtit, nu kan jag flamsa runt här emedan jag väntarväntarväntar på att jag ska kommapå nåt smart sätt attlösa problemet på. Hatar maskiner. Djupt och innerligt.
Men dig tycker jag om!
krk

Anonym sa...

Jag vet prexis vad jag önskar mig lite Strykfritt om, fast egentligen känns det fel att önska innehåll? Liksom, Strykfritt är ju din sak att råda över? :)

Men tills Önsketimmen införs här också så läser jag gärna om upp och ner, plus och kanske ev vinterminus också. Fast allt-som-oftast är den bara alldeles perfekt med en söndagsblogg o en bild på soliga sandiga tår. :)

Kram!

Anonym sa...

Hmm, kan till-o-med tänka mig att se Kristians tår på nån bild. Vore skoj, helst i kombination med Charlottes på solig strand! =D

Anonym sa...

Hurra för Strykfritt!
Läser din blogg med ett leende på läpparna och ibland ett litet mer sorgset sinne. Saknar dig! Det är så kul att läsa vad som händer och så får jag en glimt av hur livet är om man inte är mammaledig och inte bor i Sverige. Har insett att är ganska insnöad på att vara mamma för varje gång jag ska skriva ett inlägg så måste jag tänka efter om jag verkligen inte har något mer intressant att skriva än att idag har Linus ätit, skrattat, gråtit, rullat, lekt och sovit. Så din blogg är behövd! Men jag måste ju skryta lite nu när jag ändå skriver. Våran lilla kille har lärt sig sitta! Det du...
Kram

 

#Made by Lena