Ledig dag, uppföljaren

Ja, så var den över, den lediga dagen. Den var inte så värst upphetsande egentligen, periodvis ganska stilla och fläckvis nästan effektiv.

Jag ägnade stora delar av natt- och morgonkvisten med att diskutera det engelska språket med fransosen, han hävdade med stora åthävor att englskan är ett fattigt språk i förhållande till franskan, jag hävdade att han hade fel. Efter ganska myckte krånglande och en hastig bilresa till Milford för att hitta min alltid så uppskattade engelska synonymordbok bevisade jag honom fel på alla punkter och några till, han är nu skyldig mig 2040 armhävningar. De ska bli kul att kräva in... Pojken i fråga är ju så där intelektuellt klen av sig.

Efter alldeles för lite sömn och en morgonpromenad och frukost gav jag mig sedan ut på kamerjakt. Jag är hemskt sugen på att skaffa mig en digital systemkamera och Tord har tipsat mig om att det bästa just nu är en Pentax K10D med massor med tekniska finesser som jag knappt ens kan stava till. Jag har läst på en hel del och den låter verkligen något helt fantastiskt bra men jag hade verkligen velat se en innan jag beställer en på internet. Än så länge har inte någon av de stora kedjorna kunnat frambringa något exemplar till mig, men jag ska forska lite mer i helgen och se vad jag kan hitta. Det är onekligen mycket pengar men det hade varit kul med en årntlig kamera igen, det var så länge sedan sist.

Jag stannade till lite kort på IKEA också, där har de inga kameror men vad gör väl det när man kan hitta underbara saker som sill, Daim och inlagd gurka istället. Och gardinstänger, man kan tydligen aldrig ha för många gardinstänger om jag förstår mig sjäv rätt.

Sedan tränade jag lite, och banne mig vad jag börjar bli snabb på att springa. Helt fantastiskt det med, nästan lika fantastiskt som kameran fast billigare. Efter det var det stopp på mataffären, lite tankning av bil och tankning av Chotte följt av en liten vilostund i sängen innan körövning. Vi genrepade inför konsert på söndag och hujedamig vad mycket lilla, arga dirigenten skällde på oss. Hon är så helt otroligt rolig den kvinnan, om jag fick bestämma skulle jag ta med henne hem lite och visa upp henne för er, kanske ha henne under en trapp, så mycket energi och galna uttryck får man annars leta efter i en medelålders amerikanska. Hon morrar och gormar men lyckas, på något magiskt vis, att ändå motivera och roa oss allihopa så att vi kommer tillbaka om och om igen. Det är fruktansvärt roligt och ganska fascinerande. Jag ska föresten vara med i en uppsättning av Tosca i vår, det låter mycket häftigare än vad det är, men det ska bli kul i vilket fall som helst. Beggars can't be choosers, och allt det där.