Dokumentmaffian

Ja, då har man återigen rumsterat igenom sin soptunna i jakt på något slags bevis på att man bor någonstans. Det jag letat efter är inte matrester eller så, utan ett lagom visbart kuvert där det står mitt namn (i det här fallet Anna) och min adress på. Har man ett sånt bor man någonstans och man måste bo någonvart för att få körkort, det förstår väl varenda kotte.

Jag ska ta körkort imorgon, alltså.

Förutom ett kuvert ska jag dessutom ha med mig pass, lappar med tider och platser på, foto på mig själv, mitt social security card, bevis på att min bil är min och har försäkring och ett brev från jobbet om att jag får vara här. Ju mer sådana här saker jag gör här, desto mera vill jag åka hem till Sverige och prova på det hemma också. Hur svårt är det egentligen att vara utlänning i den svenska byråkratin? Man skulle kunna tänka sig att det är jättetrassligt eftersom vi är bra på just byråkrati men jag tvivlar på att det är så svårt som det är här. Här är det galet komplicerat ibland, antagligen för att det dels är så många att byråhålla men även för att amerikaner är gruvligt skickliga på att göra saker svåra och till syvende och sist, för att väldigt många är helt otroligt korkade. Jo, det är sant, amerikaner är många gånger ganska dumma. Inte för att jag är så klok, det är jag väldigt väl medveten om.

Men, vare sig jag eller de är dumma så måste jag hitta ett lämpligt kuvert ikväll, så ni får ursäkta mig medan jag fortsätter leta.

Att jag aldrig lär mig att inte kasta min post...