Det är ganska länge sedan nu, men jag tror att jag en gång i tiden var en ganska passionerad och modig kvinna. En som motvilligt, men ändock, kastade mig ut i bråddjupen, en som klättrade uppför branta bergsväggar (med hopknipta ögon, för det var ganska högt och lite svindel har man ändå) och balanserade på slacka linor över krokodilfyllda träsk under förutsättning att det fanns skyddsnät, förstås.
Det var då det. Nu är det världens fegaste Charlotte som sitter här, en som rymmer och gömmer sig, en som kniper ihop läpparna och inte vill prata, en som fortfarande varken hittat sitt hjärta eller sin passion igen. En Charlotte som kisar med ögonen, skrattar en massa, är rolig och skämtar, skämtar, skämtar om allt med alla. En harig och rädd tösabit som nickar och ler, är tillgänglig och snäll mest för att det är enklast så, då tycker folk om henne. De kanske till och med blir lite förtjusta om hon har otur.
Det rimmar så illa, för allt jag vill är ju att någon ska tycka om mig så där lite speciellt, och när någon väl kanske gör det finns det inte nog med bord att gömma mig under. Jag tycker det här med livet och relationerna är alldeles för svårt; jag försöker vara tydlig och säga ifrån, säga nej med hög och klar stämma, stå på mig och vara rak, men det enda jag uppnår är relationella snedkast och total och ytterlig förvirring. Allt jag vill är att sluta vara ensam, men hur gör man det när alla människor skrämmer en och är farliga? Hur kan man förklara för någon var ens gränser går när man bara är ett enda stort minfält? Ett som FN, freden och minröjarna fortfarande inte ens kommit i närheten av.
Jag vill kunna ta mitt hjärta och leka Arga Leken med Kärleken. Och så vill jag vinna, ta mig tusan.
Ibland är det så skönt att vara ensam
Men det är inte lika roligt när man är det
Lätt att börja tänka jag har haft det ganska kul,
ganska bra, kanske ska det vända nu.
Men, jag tror att du kommer hit om jag hoppas.
och jag tror att du ringer på om en stund.
Gör du det ej ska jag försöka glömma.
Men, ännu är min längtan till för dig.
Ännu är min längtan till för dig.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
8 kommentarer:
Usch. Sluta säga så rätt saker hela tiden. Du är kuslig.
Hmm, nu skall vi se. Under tiden som jag läst den här Bloggen så har jag läst om Charlotte som gjort följande:
* Börjat i tre nya körer
* Gått på blinddate
* Datat fransman
* Varit på cool fest hos mäklaren
* Försökt ta körkort i ett främmande land som invaderar mindre länder somde inte är nöjda med.
* Spelat in sig själv på en telefonsvarare
* Åkt land och rike runt för att sälja och installera PACS.
* and so on...
Feg? inte det minsta! Skulle snarare säga att det allt är en modig tös som vi har att tacka för alla dessa magiska blogginlägg. Om du har dåligt med pengar sälj din blogg till Hollywood, Uma Thurman kommer spela supertjejen C som tar sig an den nya världen.
Fear, just a four letter word. Why bother about that when there are better four letter words?
- Shoe
- Kiss
- Porn
- PACS...
Stor kram och en rejäl örfil!
...men för att komma med den andra tanken... Kanske du behöver krypa under ett bord ett tag till? För visst vill man ha allt det där man saknar som ensam, men det skrämmer och det är otäckt och man har inte längre kontroll och det kan göra ont också! Visst, man ska inte krypa under bord för länge, för då får man ont i knäna och det finns risk att man slår i huvudet mer än en gång och kanske glömmer man bort var vägen ut mellan stolsbenen är, men man hinner tänka igenom sitt liv och sig själv rätt bra och till slut så VILL man se hur himlen ser ut där utanför! Jag tror inte du är så långt ifrån det, så känn ingen stress. Lyssna på dig själv och din intuition. Kryp så länge du vill är mitt tips.
Jag vill ju inte ha rätt ju, knyttet! Jag hoppas mer att Saga är den som har rätt.
Ja ok, jag menade inte rätt som i att ha rätt. Menade nåt annat. Osäkert vad. Höll med bara.
Det är extremt modigt att öppna sig och berätta som du gör. Tänk om man ändå var så öppen...
Jag har en teori och ett boktips.
Teorin (som bygger på lite erfarenhet):
Den där speciella personen kommer när man minst önskar det. Letar man efter nålen i höstacken hittar man den inte, sätter man sig däremot uppe på höstacken och njuter av solen och det som vinden bär med sig så -- aj! -- hittar man den....
Boktipset:
Jag har läst en bok precis. Den heter Isprincessan av Camilla Läckberg. Hon skriver på ett underbart sätt och boken utspelar sig i svensk miljö förstås. Det är en klurig mordgåta med mycket kärlek och relationer.
kram C!
Ha! Nu vet jag vem både vem K och S är - De är två och skapar "KS" och det är jag med med, men dubbelt så stor fastän de är fler! Tror de. Men räknar jag alla mig så vinner jag där också.
Galen? Javisst, men långt ifrån trist (vill jag tro, så berätta inte sanningen för mig)!
Kristian säger också en massa rätt saker. Många säger en massa rätt saker. O lägger man ihop alal människorna och fa alla Kristianarna så blir det en faslig massa ord.
Det är bra.
Skicka en kommentar