söndag, april 08, 2007

Att våga vara lycklig

Eller kanske, att tillåta sig att vara lycklig.

Vi satt upp alldeles för sent inatt, jag, Marina och Rikard, efter att de andra små kamraterna tagit sitt pick och pack och dragit hem till väntande nya hundvalpar och renbäddade sängar. Från midnatt till väl fram på morgonkvisten satt vi och dryftade saliga och osaliga viktigheter, banaliteter och roligheter. När väl klockan koms ihåg var vi förvånade som få, hur hade timmarna kunnat försvinna så fort och vem skulle orka laga frukostpannkakorna om bara ett par timmar?

En av sakerna som dryftades var det här med lyckan, den förgänliga och gäckande, ni vet. Varför är det så fult att vara lycklig nu för tiden?

När föräldrarna var här härom veckan tog Mamma vid ett flertal tillfällen min hand och sa att hon var så glad över att jag verkade klara mig så bra här i mitt nya land, att jag trots allt verkade glad (hel och ren, med hus och hem och kamrater och hela kalaset). Tokigt nog reagerade jag nästan varje gång med att bli lite irriterad, jag kände det lite som om min existens blev trivialiserad när jag, likt dockan på Disney's jultecknade, fick min OK-stämpel i baken. Precis som om jag skulle vara mindre värd, mindre intressant, om jag helt enkelt deklarerade mig lycklig istället för lite hippt småmiserabel, så där som man ska vara. Hur korkat är den sortens tänk och vad får man ut av det i längden? Alla sympatier i världen kan väl ändå inte ersätta ens en känsla av nöjdhet och tillfredsställelse? Att påstå att man ska få lov att vara lycklig stup i kvarten, jämnt är högeligen borderline naivt, men nöjd ska man väl ändå tillåta sig själv att vara lite då och då?

När blev det fult att vara lycklig? När slutade man tillåta sig själv att känna saligheten?

8 kommentarer:

Anonym sa...

det är nog liksom lättare vara olycklig än lycklig, o att hela tiden misslyckas i lyckligvarandet är tråkigt. Framförallt om man är så där vinnartjurskallig som man kan vara ibladn... kand et måhända ha nåt med saken att göra - det är jobbigt att misslyckas utan flit, så man gör det med flit istället?
krk

Anonym sa...

Bli författare!
Din blog är utan tvekan den bästa jag läst. Dess bästhet blir så påtaglig när man läser den så sällan som jag gör men ändå möts av ett välskrivet, intressant, tänkvärt och färskt inlägg nästan varje gång man dyker in för att kolla till dig.
KRAM på dig du välskrivande tös!

Magnus sa...

Vet inte om jag har så mycket att säga till om i den här frågan. Jag tror jag har väldigt få av de däringa olyckliga små cellerna i kroppen. Tycker det är kul att vara glad så varför inte vara det då?

Ha det gött och tänk på något roligt!

Anonym sa...

det där är underligt - hur kan somliga ha så lätt för det där med att tänka på de roliga sakerna?
beskrivning av tillvägagångssätt i detalj, tack.
krk

Unknown sa...

Vem ska beskriva vad? *förvirrad*

Magnus sa...

Okej, k, skall försöka...
Mitt favorittrick är nog musik, det vill säga bra musik som framkallar glada känslor inombords. En kvarts promenad till jobbet kan vara skön, till och med underbar med lite fågelkvitter och skönt väder. Skulle detta inte infinna sig är en kvart av din favoritmusik extremt skönt. Bara gå där i sin egen värld och nynna med till någon olämplig schlagerlåt eller Basshunters senaste platta, sa jag förresten att det med fördel kan vara lite så där härligt löjlig musik som man kanske inte erkänner att man egentligen lyssnar på?

Ett annat trick brukar vara att tänka följande: Bli inte irriterad på sånt du inte kan påverka, då slösar man ju bara energi rakt ut i rymden. Lägg energin på saker som du faktiskt kan göra något åt. Eller om du inte orkar eller beslutat dig för att inte göra något åt det, skit i det och gå vidare.

Exempel:
Det är skitväder ute.
Tänk:
Vädret har jag svårt att göra något åt, ta på dig passande kläder och njut av tillvaron.

Exempel 2:
Det är skitväder ute och du står mitt i spöregnet och det är långt hem.
Påminn dig själv att bli bättre på att ta med regnställ eller paraply. Spring sedan med glädje genom vattenpölarna och skvätt så mycket du orkar. Det finns ju ändå inget du kan vinna på att vara sur.

Exempel 3:
Någon har precis varit dötaskig mot dig och kallat dig *Godtycklig förolämpning*.
Tänk:
Jag vet att jag är bra, så varför skall jag stå och lyssna på den där knäppskallen.
Extra:
förvirra personen genom att säga
- Tack, trevligt att träffas. Men nu skall jag hem och njuta av lite intelligent sällskap med min guldfisk.

Kram på dig k och lycka till!

Okej, duger det? Visst är det äckligt enkelt?

Unknown sa...

Ctrl+c

Ctrl+v

*print*

Anonym sa...

oj, vad bra o detaljerat! tack för tipsen, bara tilla tt försöka öva nu då,
krk

 

#Made by Lena