Vad gör de på banken efter klockan tre?

Och vad händer egentligen på en tredje date?

Två mycket bra frågor varav jag definitivt sitter inne med svaret på den ena och har ett misstänkt trist svar på den andra, i omvänd, icke inbördes viktig ordning. Vi börjar därmed med det trista:

På banken här i USA gör de ganska mycket efter klockan tre, det är så fiffigt att de till exempel har öppet då. Det betyder att man kan göra allt med en banktjänsteman (eller kvinna om man tycker de är trevligare) efter klockan tre som man kunde göra med dem innan sagda klockslag. Det betyder i praktiken att man kan göra massor med dem; ta ut pengar ur dem, lösa in checkar ur dem, bada dem, äta upp dem eller belåna sig över dem. Tanken svindlar! Det är ruskigt praktiskt. Vad som händer på amerikanska bankkontor efter klockan sex sedan, det vet jag med, för då går alla di små anställda hem och äter middag och badar själva, unt so veiter. Fantastiskt!

Nu över till det lite roligare:

På tredje daten händer det i princip ingenting som man behöver oroa sig över! Ta-dah! Jag är lika immakulat som innan jag for iväg till det norra hörnet av vår lilla stat för en eftermiddag av allmänt skojsande i sällskap med Bachelor #3. Han är ganska rar på ett förfärligt valpigt sätt, den dära, det är människa överallt och lite till. Han spiller liksom över kanterna och ritar utanför strecken med sig själv hela tiden (och nej, Stefan, det betyder inte att han är tjock!). Förstår ni vad jag menar när jag säger att han är lite bullrig? I kroppen, alltså.

Jaja, jag for upp till hans otroligt renoveringsobjektiga hus och fick en tur av härligheten innan vi gav oss ut på vandringstur uppför ett litet berg för att se på utsikten. Det var rasande varmt och soligt så väl nere igen gick vi och stod lite i en bäck för att bli normaltempererade igen. Efter det for vi till en reservoir där man fick paddla och fiska men INTE bada. Om man inte bara råkade trilla i, förstås. Det hände tydligen ganska ofta om jag förstod min värd rätt. Vi hann inte kanota något utan ägnade slutet av eftermiddagen till picknick och filtkontemplering medans solen långsamt segade ner sig bakom trädkronorna i väster. Det var rysligt vackert där uppe.

Sedan for vi hem igen, pratade lite konst (!) innan jag pallrade mig in i Amir igen för att fara hem. Jag vart så full i skratt när jag backade ut att jag höll på att plocka hanses Toyota - efter tre träffar har jag inte ens fått en kram. Är den här gossen blyg eller är han blyg?