Bullshit, you can be mine

"I'm a great wingman, I'll get you a date in five minutes if we go out!"

Vi pratade datingstrategier, jag och min (geografiskt) närmsta säljare, under den dryga timmeslånga bilturen hem idag. Jag skrattade ganska mycket och fick mig en hel del manliga och amerikanska perspektiv på mina nuvarande turer i datingdansen vare sig jag bett om det eller inte. Bland annat fick jag vänlig coachning i hur jag ska hantera mitt jamsande med Trånare #2, ett intresse som återigen har blossat upp lite lätt efter två incidenter under gårdagen.

Ni förstår, just när jag som värst höll på att vingla in mig i de värsta slumkvarteren i Bridgeport ringde min mobil och sa "Hi, this is Trånare #2 from Gymmet. How are you?" (Han heter inte Trånare #2 och gymmet heter inte Gymmet, men ni fattar). Jag hann tappa GPS:en och höll dessutom på att okynnesvälta ett oljefat innan jag fick mål i mun och svarade att jotack, jag mådde bra än så länge men man vet ju aldrig hur länge sånt håller i sig. Sedan följde ett samtal där han ville höra hur det var med min nacke, om den var bra eller dålig just nu. För ser ni, om den var bra kunde vi kanske träffas och prata om hur vi kan behålla det så och om den var dålig kunde man tänka sig att vi tittade vidare på den. Eller?

Jag vädrade ursäkter i luften och blev lite glad... Sedan blev jag arg på mig själv för hur hopplöst inbillningssjuk kan man vara egentligen?

I vilket fall som helst bestämde vi oss för att jag skulle koncentrera mig på att köra bil just då och där och så kunde vi ta ett snack på gymmet lite senare när jag ändå skulle vara där för att uppgradera mjukvara på Trånarens (den originale) telefon.

Och jo, vi träffades och han pratade på om allt annat mellan himmel och jord än min nacke och han fick mig att skratta med hela den sneda tandraden och var charmant och luktade gott och som ett avslut fick jag höra att han tyckte det var trevligt att se mig igen, det hade ju varit alldeles för länge sedan sist.

Hmm.

Sedan påminde jag honom om varför vi egentligen pratades, ni vet, nacken. Just... sa han, och la fram en kort plan på vad han ville hitta på med mig och nu ska vi träffas på tisdag för att han ska få pilla lite på mig igen.

För stunden är jag förvirrad, är han bara någon som bryr sig om min nacke på ett väldigt trist och proffsigt sätt eller flirtar han med mig?

Discuss!

(Säljaren från ovan har redan sagt att jag ska spela svårflirtad men jag är så dålig på att hålla på att låtsas att jag ratade det förslaget på direkten)