Pompig

Idag fyller mitt webbförfattande år på riktigt, jag har gjort något jag aldrig någonsin trodde var möjligt när jag började det här, nämligen skrivit dagbok i ett helt år. Ni skulle bara veta hur många gånger jag har börjat skriva dagbok (komplett med "Kära Dagbok"-inledningar och allt) i mina dagar och aldrig någonsin har det hållit mer än några tramsiga inlägg i taget. Tänk, vad naken och ohämmad publicering bland vänner kan åstadkomma för en lat hobbyförfatterska. Som tur är för er har jag dessutom blivit något mer intressant så här på gamla dar. Hoppas jag.

Nåväl, hur kan man bättre fira en sådan otrolig bravad än genom att fara hem till Sverige för att gå på kalas? Förslag någon? Jag funderade ett bra tag innan jag helt enkelt tog min väska, med endast ett par skor, och for inkognito till Linköping i torsdags kväll.

Därför får mitt eget jubel vila till en annan dag för idag har jag haft fullt upp med att fira Magnus och Frida tillsammans med alla de bästa jag vet. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att överlämna en kominerad inflyttnings- och 30-årspresent än genom att packa in sig själv i en låda, modell gigantisk, smuggla in sig i födelsedagsbarnets trädgård och överlämna sig själv med pompa och ståt och kramp i vaderna.

Jag tror han blev glad. Jag hoppas han blev glad.

Jag blev glad.