I Chicago

Det är ruskigt kallt här i Chicago men jag är glad ändå. Tanken på att leka monterbrud på RSNA var långt ifrån lockande när jag steg upp toktidigt igår för att fara till flygplatsen, den var inte mer lockande efter att ha försökt ställa iordning demoburkar och hjälpa kollegor i ett par timmar under eftermiddagen och i baren framåt kvällen var jag i princip färdig för att åka hem. Jag var klar med RSNA redan innan själva mässan hade börjat. Hur br är det egentligen?

Jag tog mig igenom uppvärmningsdagen, som söndagen är att betrakta, trots allt och jag tror till och med att jag gjorde ganska bra ifrån mig. En av de mer inflytelserika PACS-rösterna i USA har redan bloggat ganska positivt om en demonstration jag gav honom och jag tror och hoppas att jag inte ljög för mycket. Jag fattade inte riktigt hur viktig mannen ifråga var förrän efteråt, jag antar att jag skulle ha misstänkt något med tanke på hur många chefer och säljare som smög runt och tittaded oroligt över axeln på mig, men jag blir bara mer och mer blond ju äldre jag blir.

Trög men stolt sedan 1976 - Chottlips Abdon!

Nåväl, jag orkar nog ett par dagar till, vi får hoppas att fötterna är med mig till på torsdag när jag får åka hem igen.