Tumknäck. Motionsform eller julgodis?

Eller "Om att ta en hint".

Eller "Desperation, thy name is Charlotte".

Eller "Gaaaaaaah!"

Kärt barn har många namn, det säger de ju.

Jag somnade på sängen med telefonen i handen i väntan på att min lördagsdate skulle ringa igår. Klockan sju slocknade jag.

På en lördag. Berätta inte det för någon.

När jag vaknade igen var klockan midnatt, ingen hade ringt och jag hade kleggiga ögon eftersom jag glömt plocka ut linserna. Kombinationen middagslur/låtom oss sova för om han inte ringer kommer jag iallafall inte ägna massor av tid till att vänta och bli ledsen på riktigt var inte så lyckad som man kunnat tro. Nu blev jag ledsen runt midnatt istället plus att jag verkligen inte kunde somna om på ett tag.

Det är kanske dags att ta hinten från den där jämrans T2:an och be honom dra dit pepparn växer, eller i alla fall ignorera honom tillbaka lite. Det är säkert dags att kasta upp mig på de där datingsiterna igen även om det är ganska tjatigt och jag inte är så sugen. Och sedan, när Kristian kommer hit kan han knäcka tummarna på alla män jag är less på (tack för erbjudandet!) och så kan vi snöängla och dricka te och ignorera all irriterande, mobbande tvåsamhet där ute. Alla ni andra är också välkomna men förstå att alla gulliga par kommer få stanna i hallen.

Jag? Bitter? Inte ett jävla dugg. Bara lite uppretad och generellt morrig.

Nu ska jag ut och slira i snön och sedan står det saffransbullebak på agendan.