Armarna uppåt sträck

Här sitter vi, Kristian och jag, i varsitt rum framför varsin dator med varsina två trötta ögon. Med lite tur håller vi oss vakna genom ett biobesök ikväll, eller så somnar vi helt sonika på plats och får bli utjagade av någon slags cinematisk funktionär.

Kristian har varit på akvarium hela dagen idag och jag har varit på jobbet. Han har, efter vad jag kan se, haft det ganska bra och jag har haft vidare nackspärrsäventyr med T2. Nackspärren som jag tillskriver förra veckans serverrumsfiasko har fortfarande inte släppt utan blir, för ovanlighetens skull, lilte envisare för varje dag som går. Igår avslöjade jag mitt predikament för Trånaren som prompt skickade mig vidare till T2 som klämde in mig på långpillning idag.

Efter en vecka med ont är det numera inte bara min nacke som är tillknycklad, jag har även fått någon slags skulderspärr. Innan vår session kunde jag inte lyfta armarna ovanför huvudet, något jag kan nu, men min vänstra axel är instabil och arg mest hela tiden. Jag höll på att slå mig själv i ansiktet när jag råkade tappa min lite instabila arm i huvudet på mig själv vid ett tllfälle. Det var ganska komiskt men fasligt ont, minst två personer skrattade och minst en fick blinka bort en tår. Som något slags underligt grädde på moset fick dessutom T2:an för sig att bjuda ut mig på eftermiddagsburritos efter att vi var klara, bara så där. Jag fick prata lite strunt och se på hur man klämmer i sig en burrito stor som ett litet, baltiskt land på under tjugo minuter.

Karlar! När man beslutat sig för att de inte är intresserade och dessutom lite korkade ska de till och förvirra en igen. Jag undrar om eftermiddagsburritos är vanligt förekommande behandling av skulderspärr?