onsdag, februari 13, 2008

Om att göra intryck

Det var med lite av andan i halsen och hjärtat i halsgropen som jag satte mig på flyget västerut i söndags eftermiddag, lite orolig för allt och precis ingenting så där som bara jag och 90% av jordens övriga kvinliga befolkning kan få till det. Jag har lekt utbildare de senaste två dagarna och det har gått väldigt bra, jag lyckades kombinera mitt vanliga hårflippande med en rejäl portion generell trovärdighet och vips var oron ett minne blott. Att utbilda är bara ett annat sätt att umgås och umgås är jag ganska bra på.

Nu ska det sägas att folk där ute på västkusten är mycket trevligare än vad vi är på östkusten, det kan ha med saken att göra. Västkustbor är lite lugnare, mycket öppnare och framför allt betydligt trevligare och de verkar inte gå in i möten med attityden att det ska bitas av huvuden i tid och tid så där som vi gör i öster. Den västliga approachen är trevlig och jag tycker att vi andra borde anamma den mera hos oss.

Det roligaste som hände under de här två dagarna var mitt möte med en av de yngre radiologerna på det här stället, han var ännu bättre än mig på att stoppa foten i munnen och det var väldigt skönt att få se någon annan våndas i ett par sekunder efter att ha kläckt en mindre korrekt kommentar.

Av någon anledning visste Dr Elefant (han hette nästan så) var jag var ifrån varpå han började vår lilla lektion med de charmerande orden

”Isn’t Milford the syphilis capital of the US?”

Jag tittade på honom lite förvånat i flera sekunder innan jag släppte honom från anspänningskroken, la upp ett solleende och undrade vad han försökte säga, egentligen.

“I’m curious doctor, what are you trying to say? Really, don’t hold back.”

Varpå en lång förklaring kröp fram där jag fick veta att Milford var en knutpunkt för lastbilar att stanna på och vi vet ju alla vad som försigår i, på, over och under lastbilar: det är där man gror syfilis. Det var tydligen inte så att jag såg mer syfilisbestänkt ut än gemene kvinna i världen, inte ens under en ung radiologs granskande blick något jag överväger att ta med i min nästa jobbansökan.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hm, var det här den del av västern där man har fleeceväst och goretexjacka på sig till jobbet, och där man stannar för fotgängare på övergångsställen? Ungefär som ett visst land i norra Europa?

Anonym sa...

tja, vi tryckte ut inte mindre än två(2!) penisringar i latex på automaten på herrarnas toalett på färjan mellan rödby-puttgarten för mindre än en vecka sedan, abra för att ingen av oss nånsin sprungit på penisringsautomater förut, OCh amn kudne få dem i oliak färg och doft och modell. Att den enda penisringsautomat man stött på i världen just befinenr sig på färjan mellan rödby-puttgartne måste ju bero på vad alla lastbilschaufförer gör öevr under mellan och inne i sina lastbilar, både på och av färjan. För det är ju abra sådana som åekr färja. Sådana och lundastudenter som fyller på ölförrådet.
JAg är iaf stolt innahavare av en mkt felxibel penisring som luktar hallon. Den ser ut om en småpervers leksaksblomma och hänger nu i min taklampa och får mig att fnissa.
Och lund är nog om inte syphilisens huvudstad i sverige, så iaf klamydians. Syphilisen håller nog mest hus i malmö. KAnske stockholm, men ajg skulla satsa på malmö om pengar involverades.
just so you know.
kram

Unknown sa...

Njo, första dagen hade min IT kontaktkille på sig skjorta, slips och täckjackeväst, en något illuster och okenventionell kombination kan tyckas.

Jesper Karlqvist sa...

Jag har inte syfilis. Och jag bor ändå i Malmö. Så antingen umgås jag med rätt personer eller så har Knyttet fel. Mina föräldrar åkte Rødby-Puttgarden-färjan igår. Jag vill inte veta om pappa köpte något på toan.

 

#Made by Lena