Jag har förfärligt svårt för det där med komplimanger. Jag vet inte var jag ska stoppa dem och jag vet inte hur jag ska besvara dem och jag vet framför allt aldrig riktigt om jag ska ta dem på allvar.
Jag har en vag misstanke om att jag inte är ensam i mitt lilla dilemma.
Hur tar man elegant emot en komplimang, egentligen? Kan någon hjälpa mig med det här? Det är en så slack och vinglig lina att klänga runt på; jag vill inte låta förmäten eller som om jag tar snällheter som en självklarhet samtidigt som jag inte riktigt vet hur jag ska säga "Tack så mycket, det var snällt sagt." på ett bra sätt.
Jag kanske ska prova med just "Tack så mycket, det var snällt sagt." någon gång. Påminn mig, är ni snälla.
På min date här om dagen, fick jag veta att jag var söt, det var trevligt. Nyss inkomna i restaurangen, bänkade vid ett alldeles för vidsträckt bord, sades följande:
- You look very pretty, Charlotte.
*Charlotte tittar i taket, i hörnet, i bordet och lite under den lugg hon inte har, varpå hon slår ihop händerna och utropar*
- Well, thank you, I do try.
Varpå en lång diskussion om min oförmåga att elegant hantera komplimanger följde. Obehagligt, ja. Ganska underhållande, ja. Givande, nej. Jag vet fortfarande inte hur man gör. Kan det vara så att jag är olärbar i ämnet?
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
4 kommentarer:
Skippa irrandet och sluta efter "Well, thank you".
"visst är jag" eller "eller hur" är andra alternativ. Fast då får du akta dig noga för ironiska tonfall...
Jag har också problem att ta emot komplimanger. Därför brukar jag försöka köra på att anfall är bästa försvar och helt sonika försöka förekomma komplimenteraren/~innan med att komplimentera vederbörande först.
ja komplimentera tillbaka är väl smart. Lite som att ge igen liksom....jag kan iten helelr annars. Brukar hmmmm-a mest och kanske mumla fram ett tack el så, men jag är inget vidare på det. Så satsa på att ge igen. Eller hugga först, som Jesper sa.
Stab ´em stab ´em , poke ´em in the eye....
Men för helvete sister - det är ju just så man säger: "Tack så mycket, det var snällt/vänligt sagt." Det är väl inget svårt? Möjligen är förutsättningen att komplimangen verkar trovärdig och inte bara är nåt löst amerikanskt socialt dravelsnack... (Ja, jag har fördomar om de där socialkompetenta amrisarna!) Eller om man genast genomskådar något slags baktanke i komplimenterandet: I scratch yours - you scratch mine.
Å andra sidan ska man faktiskt inte i förstone förutsätta att folk inte är ärliga.
Bränn av ett leende, var glad och säg tack! Easy.
Skicka en kommentar