And we'd like to keep her

Barn är bra saker och Julia, hon är en av de bästa sakerna som finns, det är dumt att inte alla har läst memo:t om det riktigt än.

Mia, Lars, Julia och jag kom fram till Martha's Vineyard runt fyrasnåret, lite trötta efter ett par timmar i bilen men med solsken i huden och Showder i magen, generellt sett väldigt nöjda med andra ord. Martha's Vineyard är en liten turistfälleö som ligger strax norr om Providence, RI vilket ligger ungefär två timmar i bil norr om Milford. Punkt ett på vår plan för dagen var att ta in på det lilla Bed & Breakfast i Edgartown vi bokat rum på dagen innan, ett med rosor och brysselspets en masse om deras hemsida talat sanning. Ön är väldigt liten och enkel att navigera (speciellt om man har en GPS) och väl framme på plats möttes vi av en ganska besvärad, medelålders man som förklarade att "vi aldrig sagt att vi var tre vuxna och ETT BARN". Han sa precis så där, "ETT BARN", som om Juliafinan var någon slags abominabelt monster vi släppt in i hans rostapetserade himmelrike.

Och det var väldigt rosenmönstrat.

Under flera minuter var förvirringen mer eller mindre total, hotellägaren svettades på läppen och sa att ingen nämnt ett barn under bokningsförfarandet, jag sa att vi visst råkat nämna den där lilla och att jo, vi var intresserade av att behålla henne. Efter en stunds oj:ande besinnade sig den nervöse mannen och hjälpte oss hitta en mer barnvänlig plats att hysa in oss på (ett med snäll receptionissa, ritblock och eftermiddagste) så nu är allt bra igen. Vi har kvar alla barn vi kom med, har någonstans att bo och dessutom är alla mätta och glada.