fredag, april 25, 2008

Les vrais, vrais gentilhommes

Jag susade med berått mod ut genom dörren, hjälpt av gravitationen, en smal trappa och en något överfylld tvättkorg som lite halvt om halvt glidit ur mitt grepp, nästan rakt i famnen på min genomrare granne och hans kompis som stod på trottoaren utanför. Det är den där grannen till vänster (om man står vid Amir och tittar på mitt hus) som brukar påminna mig att inte glömma nycklarna i dörren eller låta ljuset stå på i bilen allt för ofta.

Han, ja.

När jag ovigt dumpat tvättkorgen på verandan och hej-hej:at jovialt men stressat kastade jag mig upp för att göra om operationen med en än större börda när grabbarna där ute fick mål i mun och hojtade:

- Hey Char, let us do this for ya! This is heavy stuff you have here!

Sedan släpade den ene ner den första lasten till bilen och bråkade in den i framsätet medan den andra trampade in i lägenheten och balanserade ner nästa lass. Jag var fullt sysselsatt med att protestera lite mjäkigt och förvånat titta på.

- You sure you don't want to borrow my truck!

hojtade sedan grannen roat innan jag tackade in excess och körde därifrån, glatt vinkande genom soltaket.

2 kommentarer:

Mialiten sa...

Tvättbärare. De är faktiskt bästa sortens gentlemen, till skillnad från svärdbärare, som bara ska fäktas hela tiden.

Anonym sa...

grannar är himla bra grejer. Det stör mig nåt enromt att de vill ta brot mina. Även om jag ändå täntk flytta brot från dem, men det är ändå dumt att de vill flytta på dem. De ska vara där jag lämnar dem!
Även om de nog aldrig erbjudit sig att bräa min tvätt. De ahr bara erbjudit sig att följa med o ha tvättstugefest.

 

#Made by Lena