Ett ögonblick i sänder

Jag pratade nyss med min bästa Marina. Hon och hennes bästa Rikard har fått en liten son, en Nils. Nils är vacker som en dag men också väldigt sjuk och de har det förfärligt träligt i sin lilla familj just nu.

Men, allt det där svåra till trots, gör de där tre det enda jag tror man kan göra när livet passar en stoppbollar: De tar ett ögonblick i sänder. De spela lite efter örat, som vi säger här. De försöker leva i nu:et. Jag är dålig att vara i presens själv så jag vet hur svårt det är, jag är mer av en passé simple eller kanske pluskvamperfekt-person så jag lyssnar och tänker och ser på dem med samma beundran jag har för folk som inte svär eller tänker först och talar sedan. Det är andra saker jag inte bemästrar så värst väl.

Vi samtalade bara kort och jag vet inte om vi pratade om det som var viktigt, egentligen. Men, jag fick höra på hennes röst och just där och då var den både stark och bärande, hon sa att idag var det en bra dag, och jag fick berätta att jag sett fotografierna och att Nils minsann var guds gåva till mänskligheten. Minst. Jag fick berätta att vi saknar och tänker och gormar här och ibland gråter vi lite också fast inte så mycket just nu. Och så fick jag berätta att de är gruvligt duktiga när de tar ett ögonblick i sänder.