måndag, september 22, 2008

G'natt parken

De senaste tre kvällarna har jag envisats med att ge mig ut och springa i kvällningen, lagom till mörkret slår till och parkvakten stänger parken borta runt hörnet från mig. Varje gång jag ser honom ronda parken mellan sju och åtta funderar jag på vad det innebär att natta parken, egentligen... Om man är lite påhittig och uttråkad (som man gärna är 5 km in i en runda en lördagkväll) kan man lätt tänka sig att en ambitiös parkvakt ska borsta tänderna på rådjuren, sjasa alla 400,000 ekorrarna i säng och sjunga för dem och sedan fläta kalkonerna för natten. Toviga kalkoner har jag adrig sett så det är ingen omöjlighet.

Nå, jag och parkvakten börjar bli bundis, kan man säga. Han nickar fundersamt åt mitt håll när jag lubbar förbi och jag flåsar så vänligt jag bara kan och vinkar till svar. Vilken vecka som helst kanske jag kan fråga hur det står till med tandhygienen hos rådjuren.

Som en direkt effekt av att jag kutar runt i en stängd park i halvmörker har jag börjat jobba mer på fart än distans, det är nämligen inte klokt hur mörker och natur påverkar min vilja att springa fort, fort, fort för att komma ut i de mer bebyggda områdena igen. Det är bra på sitt sätt även om jag vågar tro att mina kära föräldrar kanske tycker att jag kan öva tempolöpning i dagsljus ibland folk istället för en nattad park.

När jag var tonåring brukade jag få redogöra för mina hela springrundor innan jag gav mig ut (bort under viadukten - fortsätta rakt fram - runda runt vänster - tillbaka till Bellevue - Kempes - hem var en klassiker som tog sådär 25 minuter) och jag har nu kommit fram till att det är lika bra att göra samma sak här. Med hjälp av min lilla svarta Garmin kommer här en karta över var jag vanligtvis springer sent på kvällen, bara så att ni vet om ni skulle få för er att leta.

Med tillhörande grafer över min puls, min fart och elevationen. Fint va? Det är så fiffigt det här med den lille svarte att man kan lägga över mina gula streck, som egentligen inte säger er så mycket, på en karta från Google Earth och vips, ser det ut så här:


Svarta streck! Ta-dah! Nu är det bara att hoppas att inga våldsverkare läser det här inlägget och lägger sig i lurpass för mig, det vore lite kontraproduktivt.

4 kommentarer:

Kristian sa...

Mmmm, jag föredrar nog också att du springer under dagens ljusa tid. Fast om du ändå ska vara ute när det är mörkt så är det kanske bättre att du springer än går.

Känner mig lite lurad också när det nu kryper fram att du minsann varit elitlöpare sen barnsben - Det har du aldrig berättat! :-)

Kram!

Marina Lagerberg sa...

Modigt!

Anonym sa...

ja, jag minns itne helelr du varit elitlöpare sedan barnsben? fast när du avr tonåring så var ju jag under tio, o jag minns inte så mkt därigfrån ändå.
OCh jo, jag hoppas också att iten några våldsverkare läser det här. FAst skulel det nu vara så, så borde man ju iaf kunan utgå från att våldsverakren kan svenska. VIlekt iofs itne hjälper om han/hon inte reagerar på svenska svordomar med att lägga ner våldsverkandet. Antar ajg.
Annars tycker ajg att mörkerspringande är rätt bra för huvudet. OCh väl kasnek också för konditionene som du säger. Här blir det iaf inget sprunget. JAg går till jobbet på fem minuter jättemkt uppförsbacke. Det motsvarar väl sisådär en 5-6km löpning per dag?

Johan Scharf sa...

Ojoj, låter som en alldeles ypperlig träningsform att springa i mörker. Har provat det själv men då med pannlampa så jag lurade mig själv att det var dagsljus. Så inte sprang jag fortare för det. Ska nog släcka pannlampan nästa gång. Prylnörd som man är så undrar jag var det är för GPS du använder?

 

#Made by Lena