Bra tös enleverar sig själv

Pontus frågade om jag skulle hålla mig undan när vi får oväntat besök och jo, det tror jag väl att jag kommer göra. Just nu har jag lyckats få till en hel vecka med resor i mittersta USA bara som en ren slump ändå, så jag tror inte det kommer bli så svårt.

Det är ju inte så att jag vill ha tillbaka något. Det vill jag inte, inte med det medföljande ontet i magen och oron och svartsjukan. Inte ens om jag skulle få bli hur betagen och beundrad som helst eller om det skulle vara lite mer på rikt. Brännt barn skyr elden, ni vet.

Det hade varit så mycket enklare att glatt vältra sig i klyschor som att "gå vidare" om jag också hade blivit hittad och funnen. Lite räddad. Men det har jag inte blivit. Och jag mår dåligt för att jag gnäller så. Jag är verkligen av den uppfattningen att det är upp till mig att bli allt det där - funnen, livbojad och rosigt enleverad. Det är ju inte så att jag inte har fått erbjudanden, det har inte varit rätt erbjudanden, bara.

Jag är ju inte arg, bara förbannad. Och han är ju bra och trevlig som bara den, bara jävligt dum. Så tycker jag.
.