Från gerbera till panik på 11 minuter

"Riktiga kvinnor köper sina egna jämrans blommor" tänkte jag för mig själv när jag stod i blomsteravdelningen på Stop'n Shop ikväll. Något bra hade jag gjort idag och något fint förtjänade jag få som inte var chips eller ost. Eller skor.

Blommor. Varmröda gerberor och riktiga mycket brudslöja och en och annan nejlika på det. "Om man inte får dem av någon som tycker om en får man göra't själv" och "det blir väldigt sällan roligare än man gör det", så tänkte jag när jag stövlade ut i snålblåsten till Amir.

Jag körde hem, trasslade mig in i lägenheten, och hade grunden till ett riktigt roligt blogginlägg klart i huvudet när jag plockade in yoggin i kylen, tappade upp diskvatten, lyssnade på hur Maria Callas sjöng sitt ryggradsrysliga"Io? Medea!" och drog på en ugnsplatta för att värma lite soppa. Tanken var att det här inlägget skulle handla om hur jag tror att mina grannar ser på mig, det skulle handla om hur de osäkert vandrar mellan tvivel och tvärsäkerhet om att jag måste vara lesbisk med tanke på vilken torka det är på mansfronten, om hur de nog misstänker mig för att vara kvartersflata. Sedan skulle jag brodera ut det hela i en liten avhandlig om att kvartersflata är ett underskattat ord, om än något politiskt inkorrekt, och att det borde användas oftare, det måste finnas fler av oss där ute, vare sig vi är inbillade eller äkta. Som avslutning skulle jag antagligen också fråga er hur man översätter det till engelska bäst, det här fina ordet, kanske skulle jag kolla hur Google hade översatt det (neighborhood flat, faktiskt).

Nu blev det inte riktigt så. Disken kom emellan med sitt skållheta vatten och tankarna gick i stå och vips stod jag där, med lödder upp till armvecken och frågade mig vem i hela friden ska jag hitta som kan stå ut med någon som lyssnar på den amerikanska motsvarigheten till Kulturradion (och dessutom sjunger med), som inte diskar mer än högst var tredje vecka och ibland är så ensam att det ekar på insidan. Sedan övervägde jag att ligga väldigt stilla på golvet, hålla andan och vara punktformig ett tag. Med lödder och allt.

Men, det var så opraktiskt så jag tog den här panikattacken stående.

Det var inte meningen att det skulle bli så här.
.