*Plingeling!*
Den fina röda telefonen plingar och hoppar på bordet i rummet bredvid och för ett ögonblick hinner man tänka "Åh! Ett meddelande bara till mig, så speciell jag känner mig!" innan man kommer på hur korkad man är. Det där plingelinget är inte något som kommer få en att känna sig speciell för fem öre.
Jag lovar, för jag vet. Jag har besvikat mig ett par hundra gånger vid det här laget.
Ikväll var det massutskick från American Ballet Thatre, iRobot och Ticketmaster. Och så min förre chef, Rune, så klart. Varje torsdag skickar han kärleksbrev till mig. Eller inte, han skickar mig och ett par hundra andra en helpdeskrapport en gång i veckan. Jag känner mig inte ett dugg speciellt men jag blir glad ändå. Så länge det plingar på mobilen finns man, det är ett faktum. Ett av många i den moderna tidens kommunikativa grådaskighet.
Om studentmössan och Valborg
-
Foto: Wikipedia commons | Den första studentmössan från 1845 såg ut så här.
Östgöten Gerhard von Yhlen från Östra Stenby hittade på modellen.
– ”[...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
*Plingeling!*
Kärlekens bot
En dikt till dig vill jag skriva
som ett hopp om kärlek dig giva
För där du dansar vilt i skydd av natten
vill också jag försöka hitta takten
Sen vandrar vi såta sida vid sida
helt utan tankar på att lida
En okänd resa finns framför oss
Dags att lämna hamn och kasta loss
Genom storm och stiltje går vår färd
i enkelhet och utan större flärd
Du skänker mig trygghet med din hand
och tillsammans finner vi vårt land
I stillhetens vagga gungar du mig
Din varsamma kärlek förskrämmer ej
Den låter mig växa och gro
så att du i min famn kan finna ro
Du finns än vid min sida
Mycket har vi inte behövt lida
Så den dag slutet kommer oss emot
är kärleken vår enda bot
Tack.
Skicka en kommentar