Ja, det är ganska givet att jag sitter här och saknar lite karlakalskraft en fredagskväll. Inte för att jag vill bli famnad eller så, utan för att hjälpa mig hantera mitt skrivbord som är världshistoriens tyngsta. Dessutom verkar det vara helt onermonterbart.
Tord, kommer du ihåg om man kan få av låddelen på något sätt?
Jaja, skam den som ger sig, jag har knappt ens börjat och redan är min rygg på väg att brytas i bitar. Nämnde jag att skrivbordet är tungt? Igår städade jag ut alla dess lådor och hittade ett visitkort från en av flyttgubbarna som bar in alla mina pryttlar här för dryga två år sedan. Tyvärr kastade jag det, annars hade jag helt skamlöst ringt och bett om hjälp. Andra saker som jag hittade var alla de små, pastellfärgade post-it-lapparna jag använde när jag försökte bestämma mig var jag skulle flytta en gång i tiden. Jag kommer ihåg hur jag, med Knyttet på telefonen, beväpnad med ett vinglas och en guldpenna, skrev för- och motlappar och klistrade över hela min sovrumsvägg. Mycket dumt skrev vi, men jag tror det blev rätt ändå.
Om jag nu bara kunde få ordning på skrivbordet också hade allt varit toppenbra.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
1 kommentarer:
Om det fortfarande är aktuellt: jovars, det går att få av låddelen, men det kräver en liten insats av akrobatiskt skruvande med verktyg som endast gick att köpa i Ukraina i slutet av 70-talet. Eller i alla fall ligga på ryggen på golvet med en insexnyckel, om jag minns rätt.
Skicka en kommentar