onsdag, februari 11, 2009

I cirklar

Det blev en sådan där dag igen, trots allt. En sådan där när allt känns lite hopplöst och trasigt och det mest ansträngande jag kan tänka mig gå med på är att ligga under en filt. Stilla, stilla.

Det kan ha med att göra att jag är på kontoret fortfarande, klockan halv tolv en onsdag. Är det deadline imorgon så är det och har man prokrastinerat så har man. Men, det hade varit enklare om man haft någon där hemma som väntat lite extra på en, en som tyckt att man skulle vara hemma istället för här. Visst, Pontus skällde lite på mig när jag ringde och frågade dumma frågor och egentligen skulle jag lekt med Linda och en ananas ikväll så visst skulle jag ha gjort annat. Men, först strulade demodator ett sig lite vilket jag löste ganska snabbt men efter det bestämde sig dator tre och fyra för att verkligen sätta sig på tvären. När jag väl fått ordning på dator tre (och därmed också fyra, de hänger ihop i par de små jävlarna) började dator två sluta funka. Jag som hade packat undan dator ett och allt...

Dessutom verkar båda de senaste två bachelorerna dragit vidare, bara så där. Så, här sitter jag, dator 1, 2, 3 och 4 och tänker att vi är ganska värdelösa allihopa. Om jag inte varit så irriterad hade jag säkert kunnat gråta en skvätt men mest av allt har jag lust att köra varenda dator jag ser igenom en vägg. Hårt.

3 kommentarer:

Anton Ymer (pseudo) sa...

*trösta*

Sånt därrnt ska man inte göra själv. Man ska ha en kollega att prata vettigt med så att man inte börjar uppföra sig robinsonskt.

Annars kommer chefen in på kontoret en morgon och du sitter där på golvet med en liten lägereld och ser vild och rufsig ut och sedan får du en varm och go tröja och ett vitt litet rum med madrasser.

Marina Lagerberg sa...

Man får vara arg och ledsen över att livet är förjävla futtigt när man får nöja sig med det man har.

Så - jag skickar en kram, fast jag vet att den inte räcker.

Unknown sa...

Men, men, men! Jag blir bara irriterad på kollegor när sånt härnt ska göras. I alla fall när de inte kan mer än mig. Och heter Pontus. Ha utbildningspass samtidigt som man vill lägerelda tre svarta shuttlar funkar ännu sämre, tänk när chefen kommer in och hittar min eventuella kollegor på bål.

 

#Made by Lena