Sammanfattning

Det är spännande nu, i natt låg jag vaken och funderade på om det här skulle bli den första blogginläggsfria veckan i mitt liv sedan själva starten. Tydligen inte, för här sitter jag och skriver igen. Visst, jag skriver om att inte skriva så det här inläget kanske inte räknas.

Det är underligt hur lätt det har blivit att betrakta livet genom, eller översätta upplevelser och åsikter till just, blogginlägg. Sedan är det även också underligt hur lat man är, för trots att man i princip kan ha ett helt inlägg klart i skallen så sitter man hellre och pillar sig i naveln eller stirrar på sprickor i taket. Nåväl, I måndags var skrivplanen den att jag skulle berätta att jag nog ska börja sjunga i en av körerna igen. I tisdags skulle vi diskutera det här med att ha fel och inte veta saker, två omöjliga saker i det här landet och slutligen skulle vi igår prata om hur underbart skönt det är att vi har sommartid och att det är ljust till halv åtta på kvällen här.

Jaja, om ni åminner mig lite senare kanska jag kan skriva lite mer om sakerna men tills dess får ni glatt vara utan. Om ett par timmar ska jag åka till flygplatsen och om vi inte har något annat att prata om när vi eventuellt träffas kan vi ta allt det här då.