- We can go to my place. My kitchen is a mess but it's quiet and it's got Internet.
Så här på påsksöndagen stängde visst alla ställen man kunde sitta på och göra läxor tidigt och vi hade MYCKET läxa att göra - en case study och en hemtenta. Efter ett par timmar blev vi utkörda från det första stället vi valt och steg två blev att leta rätt på nästa plats och vi hamnade hemma hos mig, disk och smutsigt badrum till trots. För en liten stund sedan gav jag och den smarte killen upp för ikväll, vi hann bara med hemtentan och den var klurig. Så snart han hoppat in i bilen och jag vinkat iväg honom sprang jag upp och påbörjade disken, den stora. Efter prinsesstårte- och vit chokladbestänkt havrekaksbak samt jävulska ägg-makning in på småtimmarna i natt såg mitt kök ut som något som inte ens katten släpat in. Kaos var bara förnamnet.
Så, jag började med att skölja saker och fylla hon och sortera och ställa i ordning, fylla ingrodda bunkar och grytor med varmvatten för att försöka få loss torkad choklad, vaniljsås och gudvetvad. Sedan tog diskandet vid och eftersom jag bara har en diskho och därför måste fördiska och blötlägga allt först för att sedan diska och allra sist skölja av blir det alltid ett logistiskt skådespel av stora mått att skåda varje gång disken ska bli ren. Allt eftersom bunkar med sköljvatten ska ner i diskhon måste sköljvattnet förflyttas till ett annat kar som sedan måste hällas över i ännu ett som är större än det förra och sedan det i ännu ett annat som kan ta mer vatten än det där andra... Ja, ni förstår, ett volymsmässigt helvete eller också en väldigt kul lek, lite beroende på vilket humör man är på.
Och när man står där och häller bubbligt vatten från ämbar till ämbar är det jag tänker på min Mormor och hur hon brukade fylla upp diskhon i sitt kök för att jag skulle få hälla såpigt, bubbligt vatten från diverse glas, till burkar, till skålar, till Big Pack-förpackningar och vidare till slevar och sedan tillbaka igen. Vatten överallt blev det men roligt var det och som den 4-åriga rymdoptimist man var fick man lära sig ögonmåttets betydelse för att klara att behålla golvet torrt. Mormor gillade inte när man byggde pölar på köksgolvet.
Tänk, att det bara ska till med några minnen för att man ska kunna göra disken med ett leende på läpparna.
Öppet brev till Corren
-
Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och
värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har
b...
8 år sedan
2 kommentarer:
...att det finns fler än jag som kan skriva ämbar! Men "semitammen" skulle jag aldrig kunna skriva. Vad är det?
Tammen är man när man är lite ensam. Semitammen är sålunda när man är deltidsensam.
Ämbar är fina.
Skicka en kommentar