Stefan Edberg och jag

En lista på svåra saker:

• backhand
• forehand
• volley
• smash
• serve

Det här med tennis är komplicerade saker, sanna mina ord. Idag tog Knyttet och jag oss i kragen och sysslade med bollsport i sällskap av den lokala klubbens tränare i en timme. Vi kom genast bra överens han, Knyttet och jag ity han hävdade att vi hade bollsinne båda två, något vi bägge vet att vi inte har men tränaren var väldigt rar så vi nändes inte säga emot. Nåväl, nu är jag ungefär hundra gånger bättre på tennis än vad jag var i morse och jämrans vad Pontus ska få spö när jag kommer tillbaka hem igen.

Sveriges sexigaste jobb?

Idag har jag varit på spa och blivit pillad på. Det var väldigt trevligt men det väcker en del tankar och funderingar. Som till exempel, vem har egentligen Sveriges osexigaste jobb? Jag misstänker starkt att Cia på Saltsjöbadens Spa finns med på lågoddsarlistan för vet ni vad hon gör dagarna i ända? Hon sysslar med något så oattraktivt som portömning.

Det ni!

Precis så osexigt som det låter.

Eller alltså, under en 50 minuter lång behandling med en person kanske hon tömmer porer i fem så helt vidrigt är det väl inte, men ändå, tänk er att ha som jobb att klämma ut andra människors hudliga orenheter! En liten del av mig ryser av tillfredsställande vid tanken men mest av allt får det mig att må ganska illa, en pormask är ändå en pormask.

Knyttet och jag funderade å andra sidan på hur bra man måste må när man jobbar som hudterapeut/massör/fotvårdare/allmän spaperson, tänk nämligen på allt oxytocin som utsöndras vid hudkontakt. Det kan betyda att det där obehagliga med portömningen kanske tar ut sig i det stora hela när man kommer hem från jobbet hög som ett hus på må-bra-hormon OCH får lön för det hela.

Hmm... Kanske dags för ett karriärbyte igen?

Ännu en

En lista på saker man kan akta sig för, inspirerad av dagens teaterupplevelse:

• Springa med händerna för ögonen.
• Helvetesgapet.
• Getingar.
• Få slut på batterier.
• Silverfiskar som gömmer sig i toapappersrullar.
• Trilla i älven.
• Rövare, de som inte är snälla.
• Vildvittror.

Kan ni gissa vad vi såg?

Traktor!

Idag tog jag och chauffören Kristian och for till Rist för barnsniff, bullar och naturupplevelser, det blev mycket av en del och mindre av annat, barnsniffandet till exempel fick jag så mycket av att jag nästan blev trött i ryggen. Men, bara nästan. Naturupplevelserna var som vanligt stora, vi matade hästar och jag fick köra en jättestor traktor.

Woho!

Dagen citat

Med en förvirrad min satte Mia sig upp i soffan efter att Frida fiskat upp en fem veckor gammal, gosig och otroligt varm Ville från hennes armhåla, klockan var sen och familjen CKarlsson skulle åka hem. Ingen ursäkt alls, tycket Mia, gned sig i ansiktet och muttrade:

- De stal min blöta bebis.

Sedan skickade vi henne i säng. Svettiga spädbarn och Mior är bra saker.

Viktor och amerikanerna

Jag tror att Viktor Rydberg skrev om amerikaner när han skrev strofen

Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas

*suck*

Just nu har jag precis blivit informerad om att glasögonen som jag glömde på en av mina senaste resor och som sedemera skeppades norrut av välmenandes kollega kommer komma fram ungefär två timmar efter att jag sätter mig på tåget till flygplatsen. Bra jobbat och vad rätt det tänktes.

*suck*

Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

Jag behöver ingen evighet i mitt bröst, ärligt talat skrämmer tanken på evgheter i bröstet mig lite. Jag vill bara ha brillor på min näsa.

Men!

Ikväll gick jag på date med en halvbritt och jag hade så stora förväntningar...Ni vet, på båd psykisk och fysisk gänglighet, svidande torr humor och intrikata tankemönster. Förväntningarna förverkligades inte utan istället träffade jag en ganska självabsorberad och egenkär person som blev lite småplakat av sina två glas vin. Dessutom hade han fått för sig att jag var från Schweiz vilket är ett klassiskt amerikanskt misstag och han tyckte att min frisyr var mammig.

Sammanfattningsvis kan man säga att han får plus för att han var en billig date och för att han kunde dra till med bedårande brittisk slang när som helst. Minus blev det för... typ, resten.

Tack och hej från vad som mer och mer verkar vara världens mest kinkiga och svårtillfredsställda kvinna.

Trotsålder

Jag vet inte vad som har hänt med min nya, fina lilla jobbmjukvara. Den har gått från att ha varit ett snällt, glatt, jollrande litet knytt som det varit en fröjd att jobba med till att hamna i någon slags trotsålder eller kanske den där arga tonårsmonsteråldern en del går igenom. Så här var den inte för ett par månader sedan.

Hallå där invecklarna, vad har ni gjort med honom, den fina lille blå?

Jag hoppas att det går över snart, annars kommer Mamma bli trött.

Linda!

Jag stal en bit av dajmkakan du hade i frysen här på jobbet.

Dajmkaka är också middag.

En lista till

Dagens mest pockande behov:

1. Semester
2. Mat
3. Ledigt
4. Semester
5. Syre
6. sa jag semester?

Annars var det inte så mycket mer.

En liten önskan

Kära Landstinget Västernorrland,

Mitt namn är Charlotte och jag har en liten syster som är under ert beskydd. Tror jag. Jag har inte pratat med henne på hur många dagar eller veckor som helst så jag vet inte riktigt var hon är och jag saknar henne jättemycket. Visst, jag kommer se henne om några veckor men det är faktiskt inte tillräckligt just nu.

Kan jag få låna tillbaka henne, snälla? En liten stund, bara.

Med vänliga hälsningar,
/C

I heart the Internets

Efter att ha vandrat upp och ner genom Walmarts välpackade gångar gav jag upp min jakt efter en ersättare till filtret i min lilla drickvattensmojäng, det var tydligen inte logiskt att leta först i köksavdelningsen och sedan i närheten av vattnet. Fokus blev istället att hitta en av varuhusets inte så hjälpsamma arbetare men inte heller dem hittade jag, trots att jag branchade ut och letade bland leksakerna och trädgårdsprylarna.

Underligt.

Då, drog jag fram telefonen och Googlade "Walmart brita" och som fjärde träff fick jag "Where are the Brita Filters at Walmart?" med hintar om var jag skulle leta. Jag tror jag avgudar Internet nästan lika mycket som jag älskar ost.

Tryggare kan ingen vara

När man bor i landet som jag ändå bor i, måste man fundera över en del saker. En av de sakerna är vapen och våld, två saker på v jag kan vara utan (tillsammans med vårtor och valium, bland annat) men som är ytterst påtagliga och obehagliga.

Härom veckan var jag ute och sprang min vanliga runda genom parken i mitt område och snubblade över ett tiotal polisbilar, en kravallbuss och ett oräkneligt antal poliser i kravallutstyrsel och vapen. Vapen på ryggar och i höftbälten. Det här var samma dag som ett stort antal människor dog i ett skottdrama där en desperat och uppenbarligen sjuk människa hade ihjäl folk i ett "community center" i en vanlig stad i upstate New York. Jag minns att jag instinktivt sänkte huvudet, höjde på axlarna och ökade tempot när jag skulle ta mig förbi det stilla infernot av människor, fordon och hektiskt blinkade saftblandare på parkeringen. Männen i gruppen stirrade på mig när jag sprang förbi och en stund senare körde hela konvojen förbi mig och jag kände hur jag till slut andades ut och slappnade av lite.

Män i uniform stressar mig, vapen stressar mig än mer. Kombinationen genererar nya rekord på min vanliga runda om 5 km.

I morse stod jag i trapphuset här på hotellet och spanade ut över ett mindre hav av polisbilar, jag delar boende med något slags polismöte, en hel uppsjö med uniformerade, disciplinerade och våldsvana män på konferens. Vart jag än vände mig fanns de, korklippta och satta, och när jag påtalade det hela för min lokale Sectrakontakt och hans fru sa de "Vad trygg du måste känna dig!" och jag sa "Ja" för det är det förväntade svaret. Men, det var en liten, vit lögn för jag är övertygad om att våld föder och attraherar våld och jag kan inte låt bli att känna ett visst obehag över mitt ofrivilliga sällskap. Dessutom hade jag minuten innan försiktigt deklarerat min ateism och som den smått socialt begåvade person jag anser att jag är, insåg jag att man ska undvika att vara alltför avvikande om man ska kunna umgås avslappnat ett par timmar en vanlig onsdag.

Det här med trygghet är komplicerat, det är nog min enda slutsats av den här upplevelsen.

Hur man skrämmer en oskyldig svenska

1. Gå på restaurang med några kompisar. Hitta svenskan.
2. Ägna en timmer till att spana på'na.
3. När hon ätit klart och betalat och lämnar etablisemanget, följ efter.
4. Få henne att hoppa högt genom att knacka på rutan när hon sitter och pillar på sin GPS i bilen.
5. Presentera dig och ge henne ditt telefonnummer.
6. Åk hem.

Se så, ut och testa nu allihopa.

Ve mig!

I morgon ska jag åka till Shreveport, Louisiana. Där är det 30 grader varmt just nu.

Stackars mig.

Chotte testar: Metropolitan Opera House

Det är dags för en ny slags inlägg här på Strykfritt, det är testdags förstår ni. Just nu håller jag på att utvärdera The Metropolitan Opera, inte musiken eller uppträdandena per se utan mer själva huset och hur man ska sitta för att få ut mest njutning för pengarna. Det är ett ganska utdraget projekt eftersom jag vägrar att köpa flera biljetter än en till en och samma föreställning och de inte tillåter att man flyter runt under showen hur som helst. Så, varje testtillfälle tar en dag eller i alla fall ett par, fyra timmar.

Och ett glas champagne tar det också. Champagnen är mycket viktigt för resultatet.

Så här vid operasäsongens avslut har vi lyckats ta oss igenom första testiterationen utan några större åthävor mer än att jag tappat några timmar sömn här och var, här är själva resultatet.


Ovan syns ett schema som beskriver mina tester så här långt och nedan följer mina åsikter, betygsskalan är den klassiska 1 till 5. Håll i hatten, nu.

1. Lite till vänster i klänningscirkeln, Jag såg baletten Manon med Knyttet (ja, den här iterationen är något utdragen) och vi satt ganska högt upp och rätt så långt bak men man såg riktigt bra ändå och ja, man kunde höra tasset från tåspetsskorna, något som är ett måste med balett. Mina tester har visat att det är svårt att höra tåspetsskotass vid operaföreställningar. Lurigt. Om jag kommer ihåg rätt gav klänningscirkeln ganska mycket smäll för pengarna, för 60 dollar får man prima ballerina på håll och ganska ofta är det fullt tillräckligt, de skuttar liksom in i ens hjärta på stora avstånd också. Skulle säga att det här är en stark 3:a.
2. Här hade vi rört oss in på operasäsongen (baletthoppan Knyttet åkte hem och jag glömde bort att åka själv) och jag körde ett sista minutenbesök på balkongen för att få höra hur Faust och djävulen gör upp. Balkongen är högt upp kan jag säga. Lite för högt upp. Jag vet att jag funderade på huruvida de på klänningscirkeln egentligen behövde så högt i tak för alltså, jag satt alldeles för högt upp och långt bort från scenen. Vill bara säga det. 2 av 5 den här gången.
3. Nu börjar vi närma oss ett slags Met-Nirvana, när vi närmar oss den Stora Nivån (Stora Nivån kräver Stora Bokstäver). Jag satt på bakersta raden och betalade 100 dollar för min biljett och jag var synnerligen glad och lycklig hela föreställningen. Jag såg Rigoletto och tyska sopranissan Diana Damrau fick mig att smälta i stolen när hon sjöng Caro Nome så underbart vackert. Jag skyller lite mina höga poäng på henne för den här platsen fick en 4:av mig, generellt sett var det här en perfekt föreställning.
4. Vi rör oss neråt, när det var dags för Don Giovanni slog jag till med en partärplats i böjen lite till höger och det var ett hemskt misstag. Det var i en av de där små logerna man kan sitta och spana ner på när man sitter högt upp, de som ser lite lyxiga ut och vet ni? De är inte lyxiga alls. De är trånga och jag som satt på andra raden fick studsa som en liten guttaperkaboll för att se över huvudet på kvinnan framför mig. Hon hade inte ens stort hår. Men, det ska sägas att Peter Mattei gjorde ett riktigt bra jobb, han var alldeles lagom vidrig i sin roll som en sliskig Giovanni och vilken kraft han sjunger med sedan. Jag blev givetvis lite kär och medan Peter får en 5:a av mig får tyvärr stolen bara en 2:a. Jag är ledsen, the Met och hej Peter, du kan få serenera mig vilken dag i veckan som helst.

Nästa projektplats blir på orkesternivå och det kommer initialt få bli med balett ity operasäsongen tar slut nu i veckan. Jag återkommer med fler rapporter. Stand fast.

Jobbtriumf!

Pontus... Har du popcorn?

Charlotte... Nej. Men jag kan slå dig.

Pontus... Jag kan slå dig hårdare.

Charlotte... Jag kan slå dig längre.

Pontus... Ja, när jag slår dig en gång så är det klart sen.

Charlotte... Du är dum.

Pontus... Jag är bitter också.

Charlotte... Jag är bittrare.

Pontus... Fan

Charlotte... Jag vann!