Som på zoo

Det är speciellt tydligt på mornarna när man står där i gymmets omklädningsrum och gör sin grej, att de amerikanska kvinnorna fortfarande är lite annorlunda än vad jag är van vid. Det är som att göra studiebesök i Overkligheten och tack gode Gud för att det fortfarande är just så. Den dagen det mosatta händer kommer bli en underlig dag, fast mest för er andra. Jag kommer bara stå där, framför spegeln, med ögonfransböjartången i ena handen och plattången i den andra och blinka koögt medan jag klagar på att jag har gått upp (Aaaaaaah! Panik!!!!) 7 kg sedan jag börjat träna för ett år sedan.

Gud förbjude igen! Vem kunde tro att man skulle få muskler av att lyfta upp saker och ställa ner dem igen.

I morse hände just det där, att en kvinna runt 45 år klagade högljutt på sin tränare för att hon gått upp i vikt sedan hon börjat arbeta med honom och att hon nu minsann skulle sluta träna med honom. På ett sätt förstår jag vad hon säger, man märkte att hon var stolt över att hon alltid kunnat säga att hon vägt 55 kg.

Alltid.

Men hon var ganska lång och att väga 60 eller 65 kg när man är lika lång som jag, är inte sjukt på något vis, eller hur? Speciellt inte när viktökningen vi talar om antagligen är en 5 eller 10 kilo muskler.

Det är här jag blir så irriterad på kvinnor, för muskler är bra och att vara stark är bra. Visst, muskler väger också mera än fett men vem katten bryr sig om man får lov att äta mera mat för man bränner mera energi och man ändå kan få plats i sina byxor i slutet av dagen. Eller början, det är oftast då man klär på sig. Dessutom är muskler toppen att ha med sig när man åldras för de hjälper dig hålla dig frisk och hel på så många sätt och vis. Kom ihåg det, alla ni kvinnor, att muskler är bra, att vara stark är fantastiskt, att kunna lyfta saker och ställa ner dem igen är underbart!

Säg efter mig: Lyft mer skrot! Det är bra! Det är fint att vara stark, bara för att man är kvinna och feminin som bara den måste man inte vara svag och utan muskler. Det är okej att stånka!

Jag sa inget till den här kvinnan när hon basunerade ut sitt missnöje, där i omklädningsrummet. Alla de andra nickade och viftade gillande med plattängerna. Jag drog på mig min fladdrigaste, femininaste klänning, satte på mig klackarna, rufsade till håret och gick till jobbet istället.