Ikväll var jag arg på det här landet.
Bacheloren skar sig rejält i fingret (men will cook if danger is involved) och när det diskuterades huruvida det var jättedjupt eller bara djupt kom det fram att, nej, att åka till sjukhuset var det ändå inte tal om så kunde vi bara bestämma att det var djupt och inte jättedjupt, tacksåjättemycket? För det var visst någon som inte var riktigt täckt av någon sjukförsäkring just nu. Inte tal om att ruinera sig över ett par stygn här inte.
Nu var det nog inte så farligt ändå, efter lite gnyende och muttrande fick jag titta och fingertoppen satt fortfarande kvar så fint så. Jag fick glatt fara iväg till apoteket och handla lite bandage och kompresser och annat kul och sedan försöka dra mig till minnes vad de sa på de där Första Hjälpen-kurserna man gick på för länge sedan.
Nu sitter han här med ett fantastiskt bandage och fnittrar åt en film medan jag gör läxan och muttrar om vilket helvetesland det här är. Kan den dära sjukvårdsreformen skynda sig lite, tack?
6 kommentarer:
Eller så får du gifta dig med honom :) Det löser sjukförsäkringsproblemet...
Maria
klnatbachelor!
säg åt han o antignen skaffa sig en försäkring el inte skära sig.
var satt såret ifråga?
Han skar sig i fingret med min tokvassa kniv. Nu sitter vi och stirrar på bandaget och funderar på om man ska dressa om det.
nah, har ni gjort det rent o fint innan ni bandagerade in det så kan det sitta iaf nåt dygn, om det inte gör löjligt ont o ni är nyfikna på om fingertoppen finns kvar el ej.
Rent och rent... Kniven var nydiskad.
Det blödde så mycket att det var svårt att rengöra. Jag sprejade på en del rengöringstjo och packade in fort som katten och nu finns det inte en chans i världen att vi får bort dressaget igen för det har blött fast i fingret.
Det här med läkekonst verkar inte gå i familjen, trots allt.
säg inte det, det där låter helt normalt....
Skicka en kommentar